Jag har knappt suttit ner idag. Vid datorn då. Imorse satt jag en liten stund och sen gick jag och la mig en stund för att sova. Blev väckt lagom till lunchen av mannen. Och som vanligt brukar han spela efter maten och storyn är intressant så jag satt med i soffan för att se på fram tills jag skulle hämta tjejen på dagis.

Men istället för att fara hem och vila så började hon blöda näsblod så det var bara att åka till akuten. Hon har liksom jag blödarsjukan von Willebrandt. Spenderade tiden där i nästan 2 timmar. Hård stol fick jag sitta på och sen när vi äntligen skulle fara hem så hamnar jag i en superlång kö pga vägbygge. Kunde inte köra enda hem för jag var ju tvungen att hämta äldsta tjejen i skolan. Hem och laga mat.

Efter maten vid halv 7 tiden fick jag sitta ner vid datorn igen och kroppen var helt slut. Orkade inte ens fixa disken. Imorgon hinner jag nog inte med det heller för jag måste åter still sjukhuset med tjejen som blödde näsblod för att ta bort tussen hon har i näsan. Kommer säkert att få vänta hur länge som helst och jag måste handla på vägen hem. Stressa med maten och förhoppningsvis hinner jag diska bort det jag har framme innan psykolog, mentalvårdare och socialarbetare kommer på återbesök hemma hos mig.

Suck säger jag. Förlåt för detta råddiga inlägg.

Jag äter Venlafaxin och så smart som jag är så läser jag inte på bipacksedeln innan jag börjar med medicinerna. Den medicinen går inte så bra ihop med Voltaren (jag har en variant av denna medicin men kommer inte på namnet) eftersom det kan lätt ge blödningar och blåmärken. Jaha du! Jag har dessutom Blödarsjuka så det var ju ingen höjdare. Med Venlafaxin har jag dessutom fått trångt i bröstet och det påverkar även andningen lite. Läste att det var en allergisk reaktion på medicinen. Så jag har gått omkring med detta sen jag började med medicinen i snart två veckor. :(

Jag vill både kunna ta starka värkmediciner OCH antidepp men det verkar inte finnas. Slutar jag med antidepp så kommer jag så småning om hamna i botten igen och det är inte speciellt kul. Samtidigt vill jag kunna vara lite mer smärtfri än vad jag har nu.

Suck med andra ord.

En läsare efterfrågade receptet till dessa smörbollar som faktiskt inte tar så lång tid att göra.

150gr smör (ej margarin)
½ dl socker
2 äggulor
3 dl vetemjöl
3-4 msk vaniljsocker

Blanda smöret och sockret och sen i med äggulorna. Efter det vetemjölet och vaniljsockret. Knåda allt till en slät deg.
Forma små bollar och lägg på en bakplåtsklädd plåt, ca 30 st. Grädda i mitten tills kakorna fått en fin gyllenbrun färg. Ca 7 minuter.

Det märks att jag slutat med Concertan. Jag har inte tid att sitta ner och inte göra nånting så som att se på tv. Men jag skall ta mig igenom tredje programmet av Fångarna på Fortet som kommer om ca en timme. Men hela kroppen bara skriker TRÅÅÅÅÅÅKIGT.

Det är bra mycket roligare att sitta på internet för då rör jag ju på armarna och blicken. Hahaha! Fast det är astråkigt att sitta här för på dom sidorna jag sitter på händer det inte så mycket.

Det är inte ofta som jag tar mig egentid utanför hemmet. Men varannan söndag åker jag till kyrkan och är borta lite på en timme. Skönt att få lyssna på berättelserna och nuet. Lyssna på Guds ord och vad Jesus gjorde. Och när allt är slut så åker jag hem till resten av familjen och får maten serverad. :D Kan det bli bättre?

Så tugga-sugen nu ikväll så jag gjorde mig några smörbollar kl 21 på kvällen. Hehe men gott blev det iaf.

Jag har megatråkigt här hemma och tiden bara sniglar sig fram känns det som. Det är ju flera timmar innan jag får gå och sova. Går jag för tidigt i sängs så kommer jag garanterat att vakna tidigt imorgon bitti och om jag ligger kvar tills den tiden jag tänkt gå upp så kommer min rygg att paja i vanlig ordning.

Dessutom är jag sjukt sugen på chips. Funderar på att ta bilen till macken och handla en påse men jag skulle behöva spara pengarna till något att längre fram i månaden. Allt när man har som minst pengar så är man som mest sugen.

Högsta punkten i Mariehamn.

Tja jag är väl det egentligen min inte i en förening och ikväll blev jag invald som det till Hem och Skola-föreningen. Det är inte så mycket som behöver göras och möterna är inte så många heller. Hålla koll på räkningar och kassaboken och kvitton.

Jaja vi får se vad det blir av det. :D

Kan ju börja med att berätta att om jag visste detta så hade jag inte skaffat barn. Men nu är det så att jag har tre flickor och den äldsta har massor med kompisar och jag tycker verkligen inte om att dom är här. Känner mig instängd och mår inge vidare bra när dom är här. Sen om jag säger ett klockslag som dom får vara till så hålls det aldrig. Min dotter blir som förbytt och är väldigt elak mot sina systrar och mig.

Vet inte vad jag skall göra men jag vill inte att dom skall komma hit men hennes kompisar lyssnar inte på henne när hon säger nej och bara kör över henne totalt.

Jag känner mig på lite bättre humör redan men jag vet också att det tar några veckor innan medicinen ger full verkan. Vad jag vet så har jag inte känt av någon biverkan ännu men dosen är på 37,5 mg och nästa dos som jag skall ta är 75 mg så det kanske kommer där. Fast och andra sidan så har jag inte lika mycket aptit som förut och det är ju en biverkan.

Imorgon skall jag ringa soc och fråga om lite bistånd iaf till mat och medicin. Usch det kommer att vara skitsvårt men jag skall försöka att klara av det. Göra mannen stolt även om man kryper på knäna efter hjälp.

God natt mina läsare. :D

Men jag vill inte banta för risken är stor att jag faller tillbaka i mina tankar jag hade i vintras. Hur skall man kunna gå ner i vikt utan att banta? Det är ju svårt för börjar jag väga och mäta maten så blir det lätt till en (o)vana och tankarna kommer tillbaka. Tänker på det men inte i samma utrsträckning som tidigare.

Det var jobbigt med all den ångesten och tankarna som höll att förgöra mig. Även om jag inte höll på länge och jag förstår hur ni andra med anorexia tänker och känner er. Men på nåt sätt så lyckades jag bryta den "ganska" snabbt (vad nu ganska snabbt räknar som). Men den korta tid jag höll på som värst var asjobbig och det tog all min tid till maten och vägandet. Ångesten på kvällarna ör jag var hungrig men vågade inte äta för jag var rädd att vågen skulle visa plus morgonen efter.

Sen var det inte så kul när barnen gjorde likadant som mig. Vägde maten och ställde sig på vågen. Det var nog det som sporrade mig till att sluta med det jag höll på mig men exakt vad som gjorde att jag lyckades bryta detta vet jag inte än idag. Det kan ju har och göra med att jag vågade berätta det för min psykläkare och fick lätta på mitt hjärta och helt plötsligt så var det ingen hemlighet längre.

Mannen och jag pratade om min kamera och jag behöver inte sälja den om jag inte vill och såklart vill jag ju inte det heller. La ut en annons igår och var helt förstörd (inte bara av den anledningen mer kan ni läsa om här). En person hann och ringa men skulle återkomma till helgen eller idag. Jag messade honom och sa att jag ångrade mig och hoppades att det inte var allt till en stort besvär. Det var lugnt svarade han.

Så jag och flickorna åkte till skolgården och jag fick fota med min kamera igen. Jippi. :D

Efter samtalet kände jag mig skakis. Vet inte varför men det är något med henne som gör mig "illa till mods". Skakig gick jag vidare till apoteket för att hämta ut den nya medicinen. Efexor heter den och man skall inte gå upp i vikt av den så jag hoppas på det bästa. Sen skulle vi försöka att byta ut Risperidalen till en som jag inte heller blir så där hungrig och äter mera vilket jag redan gör.

Idag är det då jag skall till psykiatrikern och jag undrar vad som kommer att hända. Dom senaste gångerna har det mest varit så har det bara pratats om medicin och fått nya och sen har det varit över. Långt innan tiden varit slut. Alla har ju tid 45 minuter men jag har bara varit där i 10-15 minuter varje gång.

Snart skall jag lämna ungarna på dagis och sen skall jag ställa mig i duschen och bara stå där en stund innan jag far till stan.

Pespi var och hälsade på mig medan jag sitter vid datorn. Äldsta tjejen kom med honom.

Allt sedan jag fick veta att jag inte har något giltigt papper inskickat till FPA så har jag bara gråtit och gråtit. Hela min värld rasade på två sekunder. Jag är en stor jävla svart prick på denna jord som inte förtjänar att leva och ha familj. Familjen kommer att ha det mycket bättre utan mig för jag gör ju allt bara fel och kostar en massa pengar.

Är på väg att sälja min älskade kamera för att få bort till lite räkningar. Tog dessvärre bort annonsen lite försent så en person har redan ringt och jag vill verkligen inte sälja min kamera. Vet inte vad jag skall säga till honom för han skulle återkomma igen när han fått tag på en bil.

Äldsta dottern gör inte saken bättre när hon sitter och bjuder in sin kompis till middagen fast jag sagt att vi inte har mat så det räcker till oss. Inte kunde jag skälla ut henne så att hennes kompis hör på. Hon tar inget Nej som svar och jag är jävligt sur på henne för nu är jag trött på att alltid bli emothuggen av en 8-åring. Och hade det inte varit för Aga-förbjudet så hade hon fått både en och två gånger smällar så att det hade känts när hon är så förbannat trotsig hela jävla tiden. Hon får flytta eller så flyttar jag och lämnar allt till mannen för jag vill fan inte leva så här.

Varför leva överhuvudtaget när jag bara är ett stort jävla fiasko och förstör för andra. Barnen har rätt till ett bättre liv än en rutten mamma som mig. Efter att jag skrivit detta så får barnen komma in och städa och sen blir dom förvisade till sina sängar.

Jag fick hem ett besked att perioden april-juni blivit godkänt av FPA (Folkpensionsanstalten) och om jag skulle vara mera sjukskriven så skeulle jag (citerar) " Om Er arbetsoförmåga forsätter efter 16.6.2010 och Ni vill ansöka om fortsatt utbetalning av dagpenningen ber vi Er att lämna in ett läkarutlåtande B, utfärdat av Er läkare.". Jag ringde då till min läkare som skulle fixa detta och skicka den till min chef. Men han var på semester så det blev lite sent men nu två månader efter förra utbetalningen så har vi hört något och jag ringde upp och dom hade inte fått in något Sjukintyg och nu helt plötsligt gills inte b-intyget. Jag sjönk genom stolen. Jag har varit borta från arbetet i två månader olovligt eller hur jag skall säga det och under hela denna tid har vi inte fått pengar så vi har fått låna från lånekontot och där ligger vi ganska rejält back.

Efter samtalet med FPA så satt jag bara och grät. La upp min kamera på annons och även mejlade till bilförsäljaren så att dom kunde ta tillbaka min bil för vi har inte råd att använda två bilar. Har dessutom svår att hitta något arbete eftersom jag inte har någon bra utbildning. Har inga tillräckliga behörigheter heller så dom måste jag först plugga upp och det kommer att ta evigheter innan jag har utbildat mig klart så det känns fel att börja en utbildning när man passerat 30-års sträcket. Blir ju inte klar förrän jag är 37 år och då är det inte många år till innan man blir pensionär.

Vad mer kan man göra för att må lite bättre? Jag gläds ju inte åt mina saker jag har. Jag vet att jag älskar dessa saker men ändå så vill jag ha bort dom för jag känner skuld. Skuld till mitt eländiga liv som påverkar min familj. Som tur är fick jag en tid till min psykiatriker på fredag. Hon skulle boka om som hon skrev i mejlet. Undrar vad det skall betyda. Att hon kanske bokade om några andra tider för att prata med mig och ge mig en ny medicin?

Jag har det inte värst utan det finns säkert dom som har det värre än mig och så illa har jag väl inte det? Jag klarar av hushållssysskorna här hemma och ta ungarna till dagis osv. Men det är känslar jag har inom mig som trycker på. För att inte få ännu mera skuldkänslor så behåller jag mina saker så jag inte mår dåligt över det jag gjort när jag mår bättre.

Jag har ställt upp bilen men jag skall till stan på fredag. Första tiden som jag fick passade inte så jag fick en ny tid. Det passade bättre enda tills jag inser att det inte passar den heller. Bussarna går ju åt skogen fel. För att hinna hem i tid så måste jag åka hem halv 1 men det är ju den tiden jag fått. Dessutom har jag inte lösa pengar till bussen så hur gör jag nu? Det var ju viktigt att vi träffades snarast eftersom jag skrev ett långt mejl till henne igår kväll.

Jag skall till psykiatrikern om ni undrar.

När jag och minstingen gick till dagiset i morse så droppade det bara lite granna. Jaja tänkte jag och tog inte på någon regnjacka eller nåt sånt eftersom minstingens var redan på dagis. Ca 100 meter från dagisgården började det regna. Dottern kunde iaf byta kläder och skor och sen sätta på sig regnkläder innan hon gick ut. Jag skulle handla men valde att inte göra det och missförstånd mellan mig och dom andra flickorna visade sig bli väldigt knasigt.

Halva vägen hem i ösregnet pratade jag med mannen och när jag nästan var hemma så ringer han igen och sa att ingen svarade i telefonerna. Kommer hem och upptäcker att ingen av barnen är hemma. Dom ringer mig samtidigt som jag är hemma och berättade att dom var i affären och väntade på mig. Stackars barn, dom hade gått och cyklat i regnet för att lämna ett paraply till mig. Det var där missförståndet blev. Jag hade att sagt att dom inte behövde komma men dom hade inte hört på.

Så jag fick ta min oförsäkrade bil för att hämta dom och samtidigt handla lite mjölk och skorpor. Efter att jag bytt om såklart.

Jag skulle ju skriva ett mejl till min psykiatriker men Näää inte gjorde jag det heller. Varför det vet jag inte. Men det är väl inte så farligt och efter medicinstoppet i förra veckan så borde jag egentligen ha tagit kontakt med henne för att berätta vad jag gjort. Men eftersom jag redan berättat detta en gång och åter tagit tillbaka det så vågar jag inte berätta det igen.

Nu när jag bara äter Risperidon så kommer jag (känner det redan) att dala igen och allt känns bara dåligt. Inget är egentligen roligt, inte ens det som jag tycker om. Kan tex inte känna glädje över min nya mobil som jag egentligen tycker så mycket om.

Mannen är borta nu igen då det var dags för honom att återgå till jobbet. Tiden går så fort och vips så är han borta igen, en hel vecka. Suck :( .

Nä om jag skall ta mig i kragen och skriva det dära mejlet till henne. Men vad hjälper det om jag inte vill fortsätta med min medicin för jag blir ju tjock av den. Iaf Optiparen, Sertralinet vet jag inte så mycket om då jag bara åt den i några veckor.

Idag var det första dagen som jag gick till dagiset. Mellersta tjejen cyklade medan jag tog minstingen i sulkyn. Peaw skulle inte ha gjort det. Vagnen drog åt vänster större delen av promenaden. Måste skaffa en annan vagn eller fixa en cykel med barnsits. Visserligen skulle hon kunna gå men dom är tyvärr inte vana att gå så långt. Vi har ju alltid tagit bilen och i stan blir det inte heller så långa sträckor. Vanliga promenader har det inte blivit av.

Väl hemma efter en timme ca så var jag alldeles svettig och var tvungen att gå in i duschen för att svalka av mig. Det kommer gå åt många kläder om jag måste behöva duscha efter varje promenad för det blir ju två gånger per dag. ;)

Det där med att sova verkar vara överskattat för varje morgon när jag vaknar har jag så sjukt ont i ryggen. Vaknar oftast runt 7 om jag legat i någon av ungarnas sängar eller om någon ligger bredvid mig under natten. Varje kväll när man skall gå lägga sig så är jag rastlös och tycker att sova är så tråkigt. Tar för lång tid och det händer ju ingenting. ;)

Nä fy farao för min rygg som alltid skall värka varje morgon.

Nu sitter jag hemma och tar det lugnt.

Igår kväll var vi till affären för att handla lite snask. Här är lite av vad vi såg på vägen till och från affären.

Jag har inte haft några som helst allergiska symtom under hela sommaren och knappt något under våren heller men nu så går jag omkring och nyser hela tiden. Undrar om det kan vara gråbo ut för det är jag ju allergisk mot och den brukar väl komma på hösten?

Skulle inte vilja ta allergimedicin för man kan bli tjock av den eller få ökad aptit. Det fick jag lära mig av min psykläkare en gång i tiden och det var därför som jag slutade ta dom.

Jag vaknade inte bara utav ryggen som värkte utan att jag drömde om att minsta dottern drunknade i min dröm. Mitt framför ögonen på mig. Det är hemskt när sånt händer och jag kände hur känslorna bubblade fram även om det bara var en dröm. Vill aldrig förlora mina barn. Mina älsklingar.

På måndag skall jag träna socialt uteliv. Tja jag vet inte vad jag skall kalla det. Men iaf så skall jag åka med bussen in till stan och sen skall jag och S gå ner till Timjan och äta. Läskigt eftersom det kommer att vara en hel del med folk just då. Undrar hur det kommer att gå?

Jag har känt ett tag att jag är på väg ner och gjorde detta test idag för att se var jag ligger och det låter inge vidare. Fick 28 poäng och det ligger ganska högt upp i skalan. Kan ju vara att det går lite mera ner för jag har ju slutat med Sertralinet för några dagar sen. Ja ja vi får se hur detta slutar. Har ingen större lust att börja med dom igen pga viktökning.

Idag har jag inte gjort så mycket. Har varit hemma medan mannen och två av flickorna åkte till stan. Jag låg i soffan och sov. Försökte iaf för dottern ringde fyra fem gånger medan dom var borta och mannen några gånger han med. Jag har ätit och fått energi.

Sen efter att dom andra kommit hem så har vi åkt till närbutiken och posten så det gjorde också att jag fick energi. Och nu ikväll sitter jag med en Battery®.

Nu är vi hemma igen och jag är helt slut i kroppen. Detta är tredje dagen som jag är slut. Borde verkligen börja promenera och träna upp mig och kroppen. Allt gick bra men det blev lite jobbigt i bussen på väg mot Norrtälje då det var så mycket att vi fick stå halva vägen.

Tja jag vill ju ha något att skriva men jag har ingen aaaaaning om vad jag skall skriva. Borde väl inte skriva nånting för det tillför väl inget i bloggen men men.

Mannen är hemma igen och det är skönt. Han har tagit ner fläkten från skorstenen till spisen för att få den utbytt. Det snurrar inte längre och den är ju 30 år gammal så det är förståerligt. Jag har dessutom varit duktig och bytt sängkläder och tvättat upp dom gamla. Så nu har mannen färre saker att göra och jag har det inte lika svårt att gå ner i källaren men det kanske blir jobbigare i vinter när mörkret faller på mycket tidigare.

Dottern fick en parfym av mig, en som jag inte använder och nu vet jag varför jag inte använder den. Hon sprejade på sig själv ganska mycket precis innan hon skulle sova och nu stinker det i hela huset. Fy vilken parfym. Hur kunde jag använda den? Använder inte parfymer heller speciellt ofta för jag får problem med andningen och huvudvärk. Var tvungen att ta lite Bricanyl vilket jag inte brukar göra mer än nångång per år. Den parfymen får hon INTE använda igen. Den saken är klar.

Alltså det är skrämmande vad jag glömmer bort saker. Igår kväll ringde en kompis mamma till mig och frågade om deras dotter kunde få komma idag och leka med mellersta tjejen idag. Självklart så fick hon det. Men idag sitter jag som vanligt vid datorn och skall just gå och laga mat så plingar det på dörren. Där ute står kompisen och hennes pappa. Shit det hade jag alldeles glömt bort. Tja tur att vi var hemma iaf så det gjorde inget. Men pinsamt för det var lite stökigt i hallet. Skor ligger överallt. Suck.

Idag har det gått en vecka sen han for på jobb. Det skall bli så kul att äntligen få träffa honom och få krama och pussa på han. Det är alltid trevligt när han är hemma och livet känns så mycket bättre. Puss älskling! :love:

Pepsi var med mig i köket. På bordet hade jag mitt pennskrin som stod öppen och självklart hittade han dit. Lilla filuren kröp in där och kikade runt.

Ja då är det måndag igen och vardagen har kommit ifatt. Min kontakt på Dagkliniken ringde nu på morgonen och vi bestämde en tid vi skulle träffas. Det blev på onsdag kl 10. Sen vet jag också att min psykolog kommer tillbaka till arbetet efter sjukskrivning och semester idag. Hoppas hon ringer snart så vi kan bestämma en tid för det var verkligen längesen vi sågs och skulle vara bra att träffas igen.

Idag var det meningen att jag skulle ställa upp min bil men eftersom jag och en vän skall åka till Sverige på torsdag så fick jag flytta fram uppställningen till fredag. Sen blir det att gå till affären här hemma och till dagis/skola när det väl börjar igen nästa vecka. Barnen längtar dit och frågar flera gånger i veckan när dom börjar.

Idag blir det även handling för det är ganska så tomt i kylskåpet men tur att mannen kommer hem imorgon för han har lite mer pengar än vad jag har.

Ibland undrar man hur man kan glömma bort något. Vi satt och åt mackor till middagen och självklart har ungarna bråttom så dom blev klara före mig. Mellersta tjejen ville gå och bada i duschen varpå jag skulle hjälpa henne att fixa i ordning inne i duschen.

Efter det satte jag på en film till minstingen och efter det hjälpa äldsta tjejen med datorn och själv satte jag mig här för att spela lite på king.com. En rolig spelsajt med många spel. Halvtimme 40 minuter senare är dottern klar i badrummet och då först upptäcker jag att jag glömt att äta klart middagen och duka undan efter oss.

Ior är min favoritfigur. Deprimerad och lite utanför. Gillar inte fart och fläkt precis som jag. Vilket är eran favoritfigur?

Sorterade kläderna just och upptäckte en rolig sak. En rosa tröja med kanin på märkt med BOYS i nacken. Felmärkt kanske?

Blev väckt strax efter ett i natt av att det åskar och blixtrar hela tiden. Tog inte slut utan höll på i säkert en halvtimme. Sprang och stängde av olika strömbrytare men att dra ut sladdar vågade jag inte, tänk om jag skulle få en stöt. Äldsta tjejen sprang och släckte lamporna som jag tände. Hihi. Messade med mannen men alla mess kunde inte komma fram för jag hade inget nät. Till slut så gick strömmen.

Minstingen låg länge och sov men när en blixt/åska slog ner precis bredvid vårat hus så vaknade hon också. Sen kröp hon ner i pappas säng medan mellersta tjejen redan låg i mitten av dubbelsängen. Äldsta tjejen stod i mitt rum och viskade. Hörde inte ett smack av vad hon sa. Hon lämnade sin kompis i hennes rum, tänk om hon också var rädd?

Åskade det också hos er?

Igår bestämde jag och en kompis att vi skulle åka till Sverige nu på torsdag men jag börjar verkligen ogilla idén. Det kommer att vara ne massa människor och jag kommer att åka utan min man. Dessutom verkar jag vara på nedfart igen. :( Det är mindre kul. Trodde eller hoppades att mina mediciner skulle hålla mig borta från dessa neråt perioder. Det är urk alltså. Det tar 2-4 veckor innan Sertralinet ger full effekt. Hoppas jag kan hålla ut tills dess.

Men vad skall jag göra åt torsdagen. Vill ju åka men jag vill ändå stanna hemma och jag behöver komma ut och träffa lite folk men vette tusan om jag vill det. Ja ni ser vad krångligt det är. Fy för mig själv.

Nilma har en tävling där hon lottar ut ett armband med valfri text och välja blang tre olika färger på bandet. Självklart vill jag ju vinna en rosa för jag älskar rosa och hennes armband är så fint. Kolla in själv. :D

Äldsta dottern skall ha en kopis som sover över idag och jag skäms för jag har dåligt med pengar. Pengar som räcker till oss i familjen nu när mannen är på jobb. Och att varje dag behöva säga att vi inte har råd med något roligt. Men jag bjöd barnen på Hesburger i veckan eftersom jag skall ställa upp min bil och då behöver slippa tanka mer denna månad. Alltid lite pengar fast jag har blivit duktigare på att hushålla med dom men känslan av att vara en usel mamma går tyvärr inte bort.

Kan inte jobba men ändå har jag ingen pension utan bara vanlig sjukskrivning. Får se vad magnetröntgen säger.

Hur gör jag för att få ett eget domännamn till min blogg. Någon som vet hur man gör? Helst skall det vara gratis men annars något väldigt billigt.

En mjuk lotion med extra silke i. Luktar gott gör den också.

Min lilla gubbe här hemma (på jobbet) är nog en knasig människa. Han klagar på sitt öra, sin hals, sitt huvud och lite till men han vägrar att gå till en läkare. Så nu är han på jobb med feber och värk och utsätter sig själv för en rad olika saker. Han kan banne mig aldrig gå till läkaren och få det fixat. Va fan gör man åt en sån person som bara klagar över saker och ting men inte gör något åt det?

Och sen när jag säger åt honom att fara till en läkare så gnälls det om att han inte kommer att få gå iland och att dom inte låter honom göra det och ger samma gamla medicin som inte hjälper. Arrrggghh jag blir tokig på honom. Gör något för sjuttsingen!

Idag måste jag in till stan för att gå på banken och hämta pengar. Hade det inte varit för det så hade jag handlat i en lite mindre butik närmare hemmet. Ungarna sölar och drar ut på tiden. Vill helst åka när det inte är så mycket folk ute och rör på sig. Dessutom vill jag komma hem i tid lagom till lunchen så vi slipper att äta ute. Pengarna växer ju inte på träden precis.

See ya!! :D

Men anledningen av denna tråd på Familjeliv så vill jag ägna denna tråd till våran tvättmaskin. Jag anser att man lämnar kyl, frys och spis när man flyttar och att alla räknar ju med dessa saker när man flyttar in i sitt nya hus, lägenhet eller bostadsrätt. Då kan man ju inte räkna med att tvättmaskinen och torktumlaren skall följa med även om den råkar vara med i husvisningen för man bor ju kvar tills man sålt huset. Håller ni inte med mig? Inte har jag lust att behöva köpa en ny tvättmaskin för varje gång jag flyttar.

I brist på annat att skriva så kom jag på en tanke. En helt crazy-tanke som jag inte tänker genomföra. Undrar hur jag skulle må om jag tog en tablett av varje medicin jag har hemma? Sjukt att man har så mycket mediciner men det tar tid att hitta dom rätta. Synd bara att förpackningarna är så stora. Dosering är från förpackningarna och kan således vara högre totalt.

Mediciner jag tar nu:

• Sertralin 50 mg
• Risperidon 1 mg
• Concerta 27 mg
• Burana 400 mg
• Panadol Forte 1 g

Mediciner jag har tagit:

• Lamotrigin 25+50+100 mg
• Ketipinor 25+100 mg
• Nozinan 5 mg
• Triptyl 10 mg
• Optipar 20 mg
• Melpax 10 mg

Mediciner vid behov:

• Alzyr 10 mg
• Stella 10 mg
• Tramal 50 mg
• Panacod
• Atarax 25 mg

Solen ligger på och det är riktigt varmt ute. Var på en lite promenad med flickorna. Vi vände om för att hämta bilen och fara till skolan för att leka. Borde har bytt om till shorts och inte haft mina svarta mjukisar. Pust!

Nu har regnperioden kommit hit till norra halvklotet. Det har regnat i några dagar nu här hos mig. Inte mycket men iaf nästan hela tiden. Det börjar bli kyligare ute men det är ändå kvavt och fuktigt. Hösten är fin om det inte regnar. Lagom varmt och inte för mycket sol som bränner sönder hud och ögon.

Vad tycker ni om hösten?

Jag har denna vecka inför mattider. Alltså jag skall äta på vissa bestämda tider vilket är svårt för jag är i skåpen hela tiden och är påväg att ta fram något att äta. Det är ju jobbigt som tusan att bryta ett mönster men det skall gå. :D Sen skall jag försöka att inte äta så onyttigt heller. Jag skall tex inte äta en massa vitt bröd och liknande till mellis OCH frukost. Försöker att äta en knäckemacka med ägg till mellis så får jag i mig proteiner och annat braigt.

09:00 Frukost
11:30 Lunch
14:00 Mellis
17:30 Middag
20:00 Kvällsmål

Det låter väl bra? Jag äter ju inte direkt dom tiderna utan jag börjar laga till maten eller mellisen så det tar ett par minuter innan jag börjar äta. Eventuellt så måste jag skjuta på kvällsmålet för barnen skall gå och sova vid den tiden, eller om jag låter dom äta dom med.

Testade att leka lite med min nya kamera och läste i en fototidning om hur man får fartbilder samtidigt som objektet är fokuserad. Det gick väl hyfsat? Vad tycker ni?

Nu när medicineringen är på en bra nivå så sitter jag nu och undrar om man kan dippa igen. Något som inte går att styra även med medicin. Med medicinen så blir det ju så att man drar ut på det hela och att man kan leva mera normalt. Jag har nu haft det "normalt" sen i vintras. Inte för glad eller inte för nere bara i en lagom nivå.

Känner nu att jag börjar dippa lite nu när jag börjat trappa ut Optiparen. Det blir nog så att jag inte skall sluta med den iaf men nu har jag bytt medicin så jag hoppas att jag inte hinner dala så mycket innan den sätter fart.

Allt är bara skit idag. Allt bara går emot mig och jag är arg och elak och skriker på allt och annat. Ingenting funkar som det skall göra och mina idéer är skitdåliga att genomföra. Tanken är bra men att få saker gjorda på rätt sätt går inte.

Alla autoinloggningar är borta dessutom så jag måste skriva om allting och det är inte det lättaste för ibland så kommer jag inte ihåg vad jag har för inloggningsuppgifter men tyvärr är lösen det samma överallt för jag skulle inte kunna komma ihåg olika lösen på olika ställen.

Sen hoppas jag att mannen tar och fixar sitt skit som finns kvar i taoletten sen flera dagar tillbaka. Det är vidrigt nog att behöva torka en 6,5-åring i rumpan och ännu mindre torka bort skit efter en vuxen man. Vidrigt säger jag bara.

Mannen jämförde mitt småätandet med rökning. :P Att jag måste ha något i munne hela tiden och inte för att jag är hungrig. Det kan nog vara sant men rökning? Nä jag röker inte ens så det var ett slag under bältet men jag förstår vad han menar.

Jag har jättesvårt att gå ner i vikt just pga allt småätandet och sockret som jag vräker i mig. Jag måste sluta men det kommer att vara tufft och svårt. Mycket abstinens. Men denna vecka som mannen är på jobb skall jag inte äta en enda godisbit. Som belöning skall mannen köpa mig en bodylotion på båten. :D

Sen skall jag även hålla mig till schemat som jag och min dietist gjorde innan semestern. Skall bara leta fram den och sätta upp den på kylskåpet.

Enda sen jag började med mina nuvarande mediciner i höstas har jag knappt haft några svängningar alls. Vilket är skönt för det är verkligen inte rolgit alls att vara hypoman eller deprimerad. I och med detta så har jag nu börjat fundera på att det kanske dröjer länge tills jag svänger igen eller om det kommer ändå fast jag har mediciner.

Utforskar mina bipolära forum igen för att träffa andra som har samma problematik som en själv och kanske träffar på en som också har det bra med mediciner och inte heller svänger direkt mycket eller inte alls.

Ringde till VUP idag och till min psykiatrier för att få lite medhåll för min uttrappning av Optipar men hon visste inte ens vem jag var utan var tvungen att knappa in mitt personnummer för att kolla vem jag var. Trist för den förra jag hade var mycket bättre och visste precis vem jag var och var alltid så go och trevlig när jag ringde och mejlade henne. Den här tanten är seg och trist och en riktigt torrboll. Allt går på två sekunder och sen vill hon typ avsluta samtalet.

Fick alltså inga fler tips eller medlidande eller vad man nu skall säga nu när jag ringde. Känns oerhört trist att ringa till henne faktiskt. Men nu skall jag försöka att trappa ut medicinen lite långsammare och även starta med en väldigt låg dos av den nya medicinen för att få den bästa övergången.

Har ni andra något annat bra tips på hur jag skulle kunna trappa ut Optipar (antidepp) och börja med Sertralinet?

Jag är inte lika deprimerad idag. Skönt. Tittade på en rad billiga kameror bara för att vi skulle spara pengar vilket är en dålig idé eftersom jag nu har min systemkamera och vill inte bli av med den. Gubben får göra som han vill med sin kamera för min får han knappt röra. Vet inte varför men jag har sjukt svårt att dela med mig av mina saker.

Men jag kanske ställer upp min bil så sparar jag pengar på både bensin och försäkring.

Pepsi är nu lite på 7 månader gammal. Han har funnits hos oss sen början av året. Han är gosig och väldigt tålig med barnen. Har aldrig bitit någon. Bygger om sitt bo roligt och äter sig mätt på all mat han får.

Var med gubben när han betalade våra räkningar. Det var hur mycket som helst och jag känner en stor skuld i detta då jag är sjukskriven och dessutom inte fått några pengar från FPA ännu pga en försening. Men iaf så har jag fått en kamera som jag nu vill sälja för att vi skall få hushållet att gå runt. Den går just runt och vi klarar oss.

Så nu vill jag sälja allt jag äger och även min bil bara för att vi inte skall ha så höga omkostnader varje månad. Gubben säger att min bil (som t.ex.) är billigare nu än med den förra så skall vi inte sälja den men jag mår inte bättre utav det. Vetskapen av att jag är den största orsaken till allt elände och vill gottgöra det så får jag inte det.

Mitt största intresse just nu är just fotografering men jag känner inget nöje med min högst efterlängtade Canon som jag kommer att betala helt själv även om slutsumman kommer att vara högre än vad kameran är värd. Känner ingen glädje i min kamera som jag nu har fått.

Japp var iväg supertidigt för en magnetröntgenundersökning. Klockan ringde kl 7 för lite frukost och påklädning. Här på Åland finns det ingen egen magnetröntgen utan det kommer en buss hit från Åbo var sjätte vecka. I ett trångt utrymme som faktiskt gick ganska bra fick jag ligga. På mage också. Min rygg pallar inte av att ligga på magen så efter en liten stund började ryggen att värka och även höften. När det var nästan klart så började mina axlar att göra ont.

Smärtan höll i sig i någon timme så det var ju skönt att det inte varade hela dagen. Nu måste jag vänta och se när jag får svar från kirurgen.