Efter gårdagens besked så är jag ju fortfarande kluven, arg och ledsen. Varför just denna människa? Pratade med min psykolog idag om detta och det var hon och min läkare som kom fram till att hon ändå var bäst för mig eftersom hon skulle stanna kvar sär länge. Whatever liksom, men jag lovade att ge henne ETT försök iaf. Min psykolog kommer att berätta om hur jag kände mig den första gången jag träffade henne i mars förra året. Jag är fortfarande jävligt sur på henne. Hur fan kan en människa som jobbar inom psykiatrin säga såna saker. Hon sa det med egna ord att hon inte trodde på att jag hade adhd. Det var som att säga att jag satt där och ljög. Så jävla empatiskt... not liksom.

Igår skar jag mig i benet men bara ett mindre sår fast jag bara ville sitta och skära upp hela benet och armen så gjorde jag inte det. Det är för att jag har en familj och mannen skall inte få dåligt samvete för att jag gör såna saker på min egen kropp. Jag får alltså inte göra sånt bara för att jag lever med andra personer som kan ta illa upp eller må dåligt över att gör sånt. Men är inte jag en vuxen person som bestämmer över sin kropp eller? Varför måste man ta hänsyn till andra för? Jag skulle säkert ha ångrat det sen när jag fått en massa ärr men jag känner att detta är det enda som kommer att hjälpa min frustration och ilska. Fan också säger jag bara. låt mig göra vad jag vill och skit i det.

Undrar om ett rakblad är vassare än en liten sketen kartongkniv?

Sitter nu med gråten i halsen och försöker att inte gråta för barnen är ännu vakna. Vill inte visa att jag är en dålig mamma som sitter och gråter. Jag brukar inte gråta så dom hade säkert undrat vad jag höll på med.

Men iaf så fick jag ett mejl nu ikväll av min psykläkare. Hon slutar nu i maj och hon skrev att hon funderat på vem som skulle ta över. Det finns en som jag verkligen inte vill gå till för till henne har jag varit en gång och det var min första gång jag var till VUP. Hon trodde inte på mig och sa det direkt till mig. Vi hade träffats knappt 45 minuter och hon vräker ur sig sånt. Jag var och är helt förstörd efter det hon sa. Nu vill alltså min psykläkare att jag skall till henne och att hon skall bli min kontakt. Jag verkligen hatar den nya kontakten.

Hon ville träffa mig enligt min nuvarande läkare och berättade att hon var typ den enda som jag inte ville träffa och att jag ju var besviken på henne (den nya alltså). Min läkare sa att då skulle hon veta att jag var i goda händer. Varför skulle hon sluta för? Jag kommer att gå under känns det som. Va fan skall jag göra nu då? Går väl och träffar henne men jag kommer inte säga ett skvatt till henne.

Ja så heter receptboken som jag lånat från biblioteket. Jag fick vänta några veckor på den eftersom dom hamnade och köpa in den. Men nu är den här iaf och min första maträtt blir potatisplättar med purjolök och fetaost. Enligt receptet är det 91 kcal per portion. Det skall räcka till 4 personer.

Undrar hur det kommer att smaka. Har aldrig ätit fetaost eller sötpotatis.

Jag lägger in en bild senare.

Nästan varje kväll så har jag känt en tomhet. Jag är inte trött, jag har ingeting att göra och jag tänker inte så mycket. Inte som jag brukar göra. Jag bara sitter här i köket och gör ingenting, typ. Tar Stella nästan varje kväll för att somna bort från tomheten. Klarar inte av att somna själv nu för tiden. Inte sen jag började med Concerta. Är pigg från eftermiddagarna och tills det att jag går och lägger mig med Stella. Oj den meningen lät lite konstig. Stella är namnet på min medicin och inte en tjej. Haha! :D

Skulle vilja göra något drastiskt och något väldigt dumt. Men jag skall inte göra det för det kommer att inte se bra ut och jag kommer att ångra mig senare då det blir ett fult ärr. Apropå ärr; jag och flickorna skall möta stödmamman på fredag och vi skall bada i badhuset. Visst sa jag utan att ha mina ärr i tankarna. Vet inte hur jag skall kunna gömma dom. Tänk om hon ser och sen säger till socialtanten. Fy fan vad hemskt alltså. Önskar bara att hon inte ser dessa.

Jag har varit på fackmöte nu ikväll. Det var längesen jag var med på ett möte då jag missat några. Det var jobbigt att vara där eftersom jag inte visste vad dom tyckte om mig eftersom jag varit borta osv.

Nu sitter jag här och vet inte vad. Vad jag skall göra eller om jag mår dåligt. Jag har dessutom ätit idag och det har jag gjort hela veckan. Det gillar jag inte alls och nu när mannen är borta på jobb igen så kan jag äntligen börja om från början med bantningen. Gick upp 1,1 kg denna vecka men nu skall det bara gå ner. Hoppas jag iaf.

På fem veckor gick jag ju ner 5,9 kg så det skulle jag kunna nu med. Inte sant? Dessutom har jag börjat springa ute i skogen och simma en gång i veckan.

Funderar på att ta en insomningstablett och bara sova bort eländet som jag känner. Ingen ångest tror jag utan bara elände.

Den blogg har ju blivit mera åt vuxenhållet och som kanske inte alltid är lämplig för barn och tonåringar. Jag tänker framför allt om mitt självskadebeteende och mina ätproblem. Det skall ju ingen ung människa få läsa egentligen för jag vill ju inte påverka någon att göra samma sak. Absolut inte min avsikt.

Så jag har startat en ny blogg som bara skall handla om mina barn där jag kan lägga upp bilder och sånt utan att det förknippas till mina problem osv. Det blir ju dubbelmoral över det hela. I barnbloggen har jag satt lösenord på eftersom alla inte skall få läsa och se på bilder av mina barn. De bilder som finns på denna blogg får vara kvar för jag orkar inte pyssla och dona för att få bort inlägg och bilder. Dock finns inga namn på barnen eller gubben men det finns säkert dom som kan luska ut vad dom heter efter lite detektivarbete.

Visst var det bra gjort av mig?

Gubben skall på jobb idag och jag kan börja min bantning igen. Det går inte alls när han är hemma eller hans föräldrar. Vågar inte säga nej och äter mer än jag vill. Jag har gått upp 1,1 kg sedan förra veckan och det är inte acceptabelt.

Så till frukost min vanliga filmjölk med lite osötade flingor. No more macka. Åt kanske fyra förra veckan. (Mina veckor börjar när han är hemma (tisdagar) och när jag skall på jobb första dagen (tisdagar)). Iaf så skall jag nu försöka att hålla nere på min mat och kalorierna.

Efter maten var det ju tänkt att alla skulle gå ut på en familjepromenad men två tjatade om att få gå till grannpojkarna. Visst sa jag men dom fattade inte vad jag menade och jag blev faktiskt ganska sur på dom. Men iaf så gick jag, gubben och minstingen på en runda. Vid varje vattendrag så vill hon stanna och kasta i stenar.

Det var hur mysigt som helst att gå i detta underbara väder. Ibland blåste det men inte alls så farligt kallt var det.

Jag är sjukskriven för mina tummar denna arbetsvecka och halva lediga veckan som kommer sen. Det betyder att jag är hemma med gubben. När ha är hemma så kan jag inte riktigt kontrollera mitt godisintag. Jag har ätit massor med godis och "normala" portioner mat. Vill inte det men jag kan verkligen inte säga NEJ. Som straff har jag gått upp i vikt fast jag tränat fyra gånger denna vecka. Sprungit tre gånger och simmat en.

Idag skall jag bara äta min mat. Ungsgrönsaker blir det idag med och denna gång är dom ordentligt ungsstekta. Igår var dom råa och varma och smakade inte något bra alls.

Äldsta tjejen har en kompis här i några timmar och sen kanske vi skall ut på en promenad och då tänkte jag ta med kameran. Gubben har visat hur man tar hdr-bilder. Kolla dom två senaste bilderna i min fotoblogg så får ni se. Det är tre bilder med olika exponeringsinställningara.

Ha en trevlig dag i solen. :D

Dom två yngre tjejerna busade visst igår kväll. Vet inte exakt hur det gick till eftersom jag stod i köket och fixade med diskmaskinen. Minstingen kom gråtandes och ser att det blöder från hakan. Det är inte första gången som hon slår i hakan. Det var för några månader sen. Kommer ej ihåg när.

Det gamla ärret sprack och den lilla hudflik som kom mellan sårkanterna råkade jag torka bort. Min tjej var så duktig. Sa inte ett ljud (hon vågade inte och låg som en sten) när sköterskorna tittade på henne. Dom limmade ihop såret och satte en massa sårtejp och ett plåster på. Sen fick hon en medalj. Hon sa ingenting men när vi kom utanför så gick munnen för fullt. Haha!. Måste skriva och tacka. :D





Tror bilderna är klickbara.

Jag måste vara den mest värdelösa människan på jorden. Jag har syndat rejält idag och är nu rädd att jag gått upp i vikt. Kollade på vågen efter att jag sprungit idag med. Hela 3 hg har jag gått upp redan. Hur skall detta sluta?

Jag har ätit två kanelbullar, två portioner mat (lunch) och nu sitter jag och äter två mackor med lättpastej. Jag som nästan aldrig äter mackor längre. :(

Sprang ju en runda idag fast jag skulle ha en vilodag idag och springa imorgon men jag kunde inte hålla mig efter dessa två bullar som jag åt.

Svärmor här här och jag passade på att ta min första joggingtur för i år. Härligt.

Trodde inte att jag skulle orka så långa eftersom förra året så tog samma sträcka 10-12 minuter för mig. Dock tog jag rundan åt andra hållet och jag vet inte om det var det som gjorde det för sluttiden hamnade på 7 minuter. Enda gången jag inte jobbade var när det var uppförsbackar. Kanske cyklingen har hjälpt till med kondisen lite. :D

Efter joggningsturen så läta jag kroppen svettas klart och innan duschen så passade jag på att väga mig. Från morgonens 83,3 kg till 82,9 kg. Så happy att jag kommit under 83 för det var länge sen jag vägde så lite.

Skall försöka att springa tre gånger i veckan.

Igår gick jag ner hela 6hg efter en tids 1hg nergång dagligen. Min nu när ungarna är hemma så har jag ätit kladdkaka och lite glass. Varför skall det vara så svårt att låta bli godsakerna på helgerna för? Dessutom åt jag en väldig fettig köttfärssås. Tvi säger jag. Blir äcklad av sånt men måste hålla minen inför barnen.

Så imorgon kommer jag att gå upp igen. Vill inte det. Skit också. Ingen har jag att prata med. :(

Hade för mycket tankar kring skärandet så jag kunde inte skriva igår. Så jag gör det idag istället. Det går väl bra?

Hade planerat länge på att åka och styrketräna nu när minstingen börjat på dagis så har jag en massa ledig tid på dagarna dom veckorna jag är hemma. Igår skulle jag till Dagkliniken igen så jag passade på att åka till gymmet när jag ändå var inne i stan. Men redan i bilen till stan fick jag jättemycket ångest. Det var ju ca en månad sedan jag fick min förra ångestattack. Jag trodde att jag blivit "frisk" från detta men icke sa Nicke. Tankarna kring att skära mig etsade sig fast i min hjärna. Jag hade ingen kniv med mig utan den var ju hemma. Hade jag haft med den så hade jag garanterat skurit mig. Funderade på att köpa rakblad men ville inte slösa mina pengar för jag har inte så mycket att röra mig med. Måste ju tanka bilen.

Under samtalet pratade vi en del om ångesten och en hel del om mitt matproblem. Vi pratade om lite allt möjligt så jag glömde faktiskt bort att jag skulle på gym efteråt. Ångesten var borta, huxflux. Fråga mig inte varför men så var det faktiskt. Men när vi var klara så nämnde hon ju det och ångesten kom tillbaka direkt.

Eftersom jag lovat mig själv att åka dit så gjorde jag ju det. Redan utanför ser jag att det är massor med bilar. Kroppen skriker Nej, vänd om. Men jag lyssnar inte utan parkerar och går in. Hör att det är några killar där inne och vill bara sjunka genom golvet. Som tur är kostade det mera än vad jag trodde så jag vände om. Vet inte om jag skulle klara av att gå in där ändå.

Ångesten hängde kvar fast jag inte gick in dit. På vägen hem så stannade jag vi en affär för att handla men jag passade på att ringa till min psykolog som hade telefontid då. Vi pratade i säkert 20 minuter. Om ångesten och skärandet. Lovade henne att ta en Atarax när jag kom hem och sen att jag skulle cykla. Det gjorde jag men ångesten var kvar. Skulle ha bakat med äldsta tjejen men hon valde att gå ut och leka med sina kompisar. Jag var alltså själv hemma och kunde ta fram min lilla kniv men jag satte mig vid datan för jag har ju en tendes att fastna där och inte ha lust att gå därifrån.

I bilen till stan hade jag planerat hur djupt och hur långt det skulle vara denna gång. Jag hade till och med planerat att åka till akuten för att sy ihop såret. Så hemsk var ångesten och mina tankar.

Tankarna fanns kvar fast ångesten näst intill var borta och när det blev sent på kvällen så gick jag för att sova. Glad för att jag inte tog fram kniven. Och nu sitter jag här och är orolig för att jag skall få mera ångest.

Minstingen är inskolad och klar men har inte fått vara ensam hemma ännu under dagtid. I måndags så jobbade jag och på tisdag då jag gått på ledigt så var jag och gubben till stan och sen for han på jobb. Idag är allltså den första dagen då jag är ensam hemma utan barn. Det är så skönt och jag har bara suttit framför/bakom datan hela dagen och kollat in några forum och sajter.

När jag gått upp och gjort något såsom toabesök så passade jag på att skura den och handfatet. När jag gjorde min sallad så fick hamstern sallad. Jag har alltså småplockat eller donat då jag ändå var uppe och gick. Funderade även på om jag skulle ut på en promenad men jag gjorde aldrig det. Ville bara vara hemma och supa in lugnet.

Nu har jag hämtat dagisbarnen och jag är på ett mycket bättre humör och jag är lugn och lyssnar på vad barnen har att säga/berätta. Dom märkte nog direkt att jag var så lugn för dom var så snälla och hjälpte varandra med det ena eller det andra. Utan att jag sa något. Jag berömde dom till och med när dom gjort något bra. :D Så stolt över mig själv fast det inte var så mycket som jag gjort utan jag fick detta lugn på dagen. Snart kommer den äldsta hem från skolan, hon cyklade idag.

Jag tror du har en bra poäng där Mezza men jag får ju i mig något regelbundet över hela dagen så kroppen borde ju veta det. Sen tror jag att dom som äter mindre än mig går ner i vikt men kanske för att dom kompenserar genom träning mer än vad jag gjorde denna vecka. Har inte kunnat cykla på hela veckan. Jag har ju bara suttit stilla den större delen av tiden samt att jag haft semester några dagar i förra veckan.

På torsdag tänkte jag gå på gym men jag vet inte om jag skall göra det. Funderade på att gå och simma. Vi får se vad jag väljer.

Jag börjar äntligen gå ner i vikt efter helgen då jag gick upp 2 kg. Helt sanslöst att man kan äta. Sista dagen så proppade jag i mig både godis och popcorn på en väldig kort tid. Redan hemma efter några timmar hade jag ju gått ner ett halvt kilo. Måste vara för att jag fick komma hem till mitt egna hem.

Var till stan idag, två gånger, och andra gången åt vi på Hesburger. Eftersom jag redan ätit sallad som ett huvudmål så ville jag ha något varmt. Valde en liten hamburgare. Kollade upp på deras hemsida så den innehöll 323 kcal. Bara för skojs skull kollade jag upp gubbens hamburgare. Han åten en Megaburgare och bara den gick det åt 1055 kcal. Det är ju mer än vad jag vill äta på en hel dag. Sen har han mage och säga att han fortfarande är hungrig nu när vi kom hem. Själv kommer jag bara att ta en apelsin och sen dricka Pepsi Max. Men jag är duktigt sugen på popcorn. Får se vad det blir.

Jag kan inte heller kompensera matintaget då jag har stukat min fot. Inget cyklande på säkert en vecka. Vet inte om jag vågar mig på den innan dess.

Idag var det första dagen som minstingen började på dagis. Inskolning denna vecka för att sedan lämnas helt i nästa. Hon var väldigt entuastiskt och var duktig både vid frukosten och påklädningen. Hon blev lite orolig när jag åkte förbi vägen som går till dagiset men jag måste ju lämna älsdta i skolan först eftersom hon har en tid att passa. Förklarade snällt att vi måste lämna henne på skolan först. Sen åka dagis, sa minstingen. Ja sen åka dagis svarade jag.

Det gick bra med att klä på galonbyxorna och sen var hon snabbt ut på gården. Ena fröken fick ta henne. Hon hade inga problem alls att fälja med henne till leksaksförrådet. När jag kom ut så gick jag över gården som fortfarande är täckt med snö och is. Stukade foten mitt i allt. Så j*la typiskt. Min första semesterdag dessutom. Gick bort för att sätta mig vid borden så fröken for runt med henne på gården medan jag tittade på. Men jag gick upp efter ett tag för jag frös. Hade helt fel kläder på mig för jag trodde det var varmare än det faktiskt var.

Vi var ute lite mer än en timme och sedan var det ingång och samling men hon ville inte alls vara med utan sprang runt. Hehe, precis som alla barn gör. Måste hinna med att leka med alla leksaker som dom ser. Det bjöds på frukt men hon vågade inte ta fast jag sa att det var okej. Jaja, går ingen nöd på henne. Hon lekte en stund med något dockhus för att sedan övergå till bilarna som en annan drog fram.

Lite på två timmar var vi där och det blir likadant imorgon. På torsdag skall vi lämna henne en stund och hämta henne innan lunchen. Sen på fredag blir det lunch och hemgång efter det.

När jag kom hem så passade jag på att väga mig eftersom jag inte haft någon våg (våg fanns men hur exakt är den liksom) att tillgå så vägde jag 86,5 kg och om man tar bort ett kilo för mina kläder så blev det 85,5 kg. Jag har alltså gott upp hela 2 kg under min vistelse i Sverige och svärföräldrarna. Det började bra men ju längre tiden gick desto mer började jag vräka i mig. I går kväll vräkte jag i mig en hel påse med micropopcorn på ett litet nafs.

Nu när jag kommit hem så kunde jag återgå till mitt icke ätande och nu ikväll vägde jag mig igen med samma klädesplagg och vågen stannade på 86 kg. En minskning på ett halvt kilo. Aldrig nånsing har vågen visat på en minskning kvällstid. :D Kanske det går snabbt att gå ner det jag gått upp.

Sitter just nu och äter min middag som består av filmjölk och osötade flingor samt te med mjölk i.

Jag varken ringde någon eller åt något vidare. Tog mig ett äpple och det var allt. Skamsen för att jag inte kunde ta något mera matigt fast jag hungrig. Magen hade en sånt där sug. Gjorde mig säkert irriterad och rastlös. Även fast jag inte mådde så bra psykiskt så tänkte jag inte på att jag kunde göra min ångest och skamsenhet till något annat. Något annat destruktivt som att skära mig. Det var väldigt skönt att jag inte tog fram min lilla kniv. Det är jag faktiskt stolt över.

I morse när jag vaknade så gjorde jag som jag alltid gör. Traskar in till badrummet med bara trosorna på för att väga mig. Minus ETT kilo sen igår. Så nu är jag nere på 83,5 kg. Lycka!!! :D

Jag har en ångest över min mat just nu. Eller rättare sagt så är jag hungrig men vågar inte äta för jag är sjukt rädd att gå upp i vikt nu när jag har gått ner. För äter jag något så är risken väldigt stor att jag går upp när jag skall väga mig imorgon eller om några dagar. Vill kunna äta normalt men om jag gör det så kommer jag att gå upp eftersom jag inte äter så mycket just nu. Det skrämmer mig otroligt mycket.

Jag vill kunna gå ner i vikt på ett normalt sätt och inte ha ha dessa tankar. Det är jättesvårt och jag vet inte vem jag skulle kunna prata med om detta nu ikväll. Klockan är snart 22 här på Åland och alla dom vanliga ställerna är stängda. Skall jag ringa till Grelsby där dom har den slutna avdelningen? Det står nämligen dom som akuta psykiska besvär.

Hjälp jag vill inte ha det så här. Ångest över kvällen samt helgen då jag skall spendera min tid hos någon som står för all mat.

Jag skall ju åka över till Sverige imorgon och kommer då inte kunna laga min egen mat. Maten som bjuds är oftast lite fetare och all kött ligger i såsen så jag har ingen möjlighet att välja bort såsen eller ta bara lite grann. Däremot kommer jag att ta med mig min egen sallad så att jag åtminstone får i mig färre kalorier än att mätta magen med en massa fett och sånt.

Men det jag är rädd för är att jag skall tappa fattningen och börja äta som det blev sist. Jag åt godis och fika och massor med mat. Gick upp säkert 1,5 kg på en helg men det vill jag ju inte. Jag vill bli smal och det är fort.

Dessutom kommer jag inte kunna väga mig varje dag som jag kan här hemma så jag kommer inte kunna reglera något förrän jag är hemma. Och jag vill ju inte såra svärföräldrarna då dom är uppväxta med att fett är en lyxvara så nu när dom har pengar så blir det fettare mat. Dessutom fikar dom varje dag och det gör inte vi. Vi fikar bara när det kommer gäster och det är ju inte ofta.

Usch hur kommer detta att sluta. Pratade med psykologen men hon försökte att släta över det med olika knep om att kroppen behöver det och att man kan ta lite utav det som bjuds.