Hade för mycket tankar kring skärandet så jag kunde inte skriva igår. Så jag gör det idag istället. Det går väl bra?

Hade planerat länge på att åka och styrketräna nu när minstingen börjat på dagis så har jag en massa ledig tid på dagarna dom veckorna jag är hemma. Igår skulle jag till Dagkliniken igen så jag passade på att åka till gymmet när jag ändå var inne i stan. Men redan i bilen till stan fick jag jättemycket ångest. Det var ju ca en månad sedan jag fick min förra ångestattack. Jag trodde att jag blivit "frisk" från detta men icke sa Nicke. Tankarna kring att skära mig etsade sig fast i min hjärna. Jag hade ingen kniv med mig utan den var ju hemma. Hade jag haft med den så hade jag garanterat skurit mig. Funderade på att köpa rakblad men ville inte slösa mina pengar för jag har inte så mycket att röra mig med. Måste ju tanka bilen.

Under samtalet pratade vi en del om ångesten och en hel del om mitt matproblem. Vi pratade om lite allt möjligt så jag glömde faktiskt bort att jag skulle på gym efteråt. Ångesten var borta, huxflux. Fråga mig inte varför men så var det faktiskt. Men när vi var klara så nämnde hon ju det och ångesten kom tillbaka direkt.

Eftersom jag lovat mig själv att åka dit så gjorde jag ju det. Redan utanför ser jag att det är massor med bilar. Kroppen skriker Nej, vänd om. Men jag lyssnar inte utan parkerar och går in. Hör att det är några killar där inne och vill bara sjunka genom golvet. Som tur är kostade det mera än vad jag trodde så jag vände om. Vet inte om jag skulle klara av att gå in där ändå.

Ångesten hängde kvar fast jag inte gick in dit. På vägen hem så stannade jag vi en affär för att handla men jag passade på att ringa till min psykolog som hade telefontid då. Vi pratade i säkert 20 minuter. Om ångesten och skärandet. Lovade henne att ta en Atarax när jag kom hem och sen att jag skulle cykla. Det gjorde jag men ångesten var kvar. Skulle ha bakat med äldsta tjejen men hon valde att gå ut och leka med sina kompisar. Jag var alltså själv hemma och kunde ta fram min lilla kniv men jag satte mig vid datan för jag har ju en tendes att fastna där och inte ha lust att gå därifrån.

I bilen till stan hade jag planerat hur djupt och hur långt det skulle vara denna gång. Jag hade till och med planerat att åka till akuten för att sy ihop såret. Så hemsk var ångesten och mina tankar.

Tankarna fanns kvar fast ångesten näst intill var borta och när det blev sent på kvällen så gick jag för att sova. Glad för att jag inte tog fram kniven. Och nu sitter jag här och är orolig för att jag skall få mera ångest.