Jag har en del sjukdomar och diagnoser och i detta inlägg kommer jag berätta lite mer om dom.

Blödarsjuka: Egentligen är det ingen blödarsjuka men von Willebrandt som jag har går under den sjukdomen. Det är en sjukdom som gör att jag blöder lätt och mycket. Som när jag var yngre så blödde jag väldigt mycket näsblod. Framförallt i tonåren. Jag kunde hålla på och blöda i 2 timmar innan jag fick stopp på det. På senare år (sen tonåren) fick jag medicin som skulle underlätta blödningen så att det slutade fortare. Men jag missbrukade detta och tog allt för många vilken gjorde att jag blev helt slut. Missade många dagar i skolan pga blödningarna i näsan. Till slut fick jag blodkärlen brända och har knappt blödit någon mer sen dess.

Min första mens slutade med att jag blödde mer eller mindre i en månad varpå jag fick p-piller för att kontrollera blödningarna. Fick även hemska menssmärtor så jag knappt kunde gå. Blev hemma andra dagen från skola och även första året när jag jobbade. Sjukt jobbigt. Blödde rikligt i 5-6 dagar och lite mindre i 1-2 dagar så en mens på 7 dagar var vanligt. Läckte en hel del och fick ha långa nattbindor även på dagtid (med vingar) och byta ofta för att inte det skulle läcka ut på trosor och kläder.

ADHD: Denna diagnos fick jag som vuxen år 2010. Det som gjorde att jag till slut fick denna diagnos var det min mamma sa till psykologen. Att jag inte kunde slutföra några saker. Vilket jag inte kan nu heller. ;P Jag har inte varit som dpom andra tjejerna på dagis och skolan. Lekte vilda med pojkarna var det jag lekte med. Och oftast var dom två år yngre än mig. Jag var alltså inte lika mogen som dom andra i samma ålder.

Det funkade väldigt bra i skolan eftersom undervisningen var lite lättare då det var mycket utländska barn där jag bodde. (Rinkeby) Det upplevde jag iaf. Värre blev det i högstadiet. Mer kan ni läsa "Om mig". Jag var rastlös och var den som satt och ritade i skrivhäfterna och kalendern och drömde mig bort. Jag var inte lika klipsk som dom andra och på så sätt kände jag mig utanför. Jag förstod inte lika mycket och det var bara pinsamt att fråga vad det betydde.

Som vuxen blev det svårare även om forskningen säger att det minskar när man blir stor. Jag hade svårt med ekonomin när jag flyttade hemifrån. Det viktigaste var att jag betalade hyran och elen men sen kunde jag mitt i månaden gå och köpa mig en mobiltelefon för alla pengar jag hade bara för att jag ville ha en ny. Sen fick jag tigga mat och pengar från mamma. Tog med mig matrester från jobbet (jobbade på dagis då). Tålamod var det väldigt lite utav och när jag fick barn blev det en chock. Jag hade ju varit själv förut och nu var jag tvungen att ta hand om en annan som inte gjorde som jag ville. Och med tre barn kan ni ju förstå hur lite tålamod jag kan ha.

Bipolär: Jag fick denna sjukdom på papper samtidigt som adhd:n men har nog haft den bra många år innan dess. Det var min psykläkare som märkte av detta i det vi pratade om och sen när jag blev hypoman av ett antidepressivt medel. Jag har fått den lite mildare diagnoser, typ 2, vilket gör att jag inte hamnas i psykoser vilket jag kan tycka är skönt men nog så jobbigt. I början var jag mera hypoman än vad jag är nu. Är för det mesta nedstämd och det är mitt "stabila" läge. Det är nog mest jobbigast för barnen och mannen för jag blir väldigt irriterad och arg när jag är deprimerad. Mannen älskar när jag är hypoman för då får han "något" som jag inte brukar göra i normala fall. Tyvärr kommer dom mer sällan och jag äter ju mediciner så att jag varken skall dippa eller hissas. Haha vilka uttryck. Men med dessa mediciner så blir jag väldigt avtrubbad också. Så jag har försökt att sluta med medicinerna men det går inte för jag hamnar nästan direkt i depression.

Artros: I tumbasen har jag fått artros och det är i båda tummarna. Det gör ont när jag använder tummarna och det gör att jag inte kan arbeta med mitt yrke. Jag jobbar i en matbutik i kassan så det slits väldigt mycket på händerna. Just nu finns det ingenting att göra åt det utan det måste slitas ut helt innan dom gör en steloperation. Hur lång tid det är vet jag inte. Frågade aldrig. När jag har som värst ont får jag använda mig av stödskena och kortisoninjektioner direkt i leden. Gör sjukt ont och någon dag efter men sen så ger den nästan 100% skydd i några veckor. Tyvärr vill inte läkaren ge mig sjukpension så vi får se hur det går med detta. Har bara sjukdagpenning till den sista december och sen kan jag söka rehabiliteringspeng till april då jag blev sjukskriven för detta första gången.

Något reumatiskt: Jag har sen några år tillbaka ont i mina leder (utöver mina tummar) och jag har gått till olika läkare med mina besvär. Har till och med krävs injektioner då det var som värst. Läkarna på Hälsocentralen har kommit fram till att jag har inflammationer i slemsäckarna som finns i lederna. Sen har jag haft ryggproblem sen jag var 15 år då jag skadade mig i ett simträningspass. Så lederna jag har ont i är höfterna, axlarna, fingrar och ibland fotleder, knäna och armbågar samt ryggen. Dessutom har jag upptäckt att jag får ont i bröstbenet. Kommer nästan varje kväll i en lång period och det gör ont. Dock så har jag upptäckte att om jag tar två Panadol så släpper det värsta och lite till. Sen måste jag fortsätta att ta i några dagar för att det skall försvinna.

Just nu är jag under utredning av en reumatolog och väntar på ett koloskopi. Hon tror att mina tarmproblem kan ha och göra med det reumatiska jag har. Just nu är jag i ett bra skov och har inte haft ont på flera månader (sen i somras). Men märker att det börjar vända till det sämre. Det är vädret som gör det. Kylan framförallt som gör det värre. I slutet av november får jag vet vad det kan vara för fel på mig om det inte krävs mera undersökningar innan dess men hon hade sina aningar.