Dom senaste dagarna har jag varit elak och arg och ilsken och det går tyvärr ut över barnen. Jag spricker av ilska vid minsta fel eller fel som jag tycker mig ha rätt att skrika på ungarna. Det är jobbigt för alla och jag bara längtar att klockan skall bli så mycket att dom skall få gå och sova så jag slipper dom. Det är vad jag känner nu.

Kan ju meddelas att jag gjort en massa ändringar i min medicin så jag har väl kommit tillbaka till ruta ett innan den nya medicinen hjälper, OM den hjälper vill säga.