Ja det är jag och jag kan inte hjälpa det. Inget vidare bra humör alls och jag blev upprörd över vad svärmor sa eller kommenterade nu idag när hon var här. Hon brukar alltid låta så men idag kände jag hur jag fick gråten i halsen ochdet blev inte lättare då jag var till kirurgen med mina händer lite senare. Kände hhu detväldefram för en liten sak som att jag har tubasartros och att det inte blir någon operation änn. Inte förrän det är helt utslitet och först då kan dom steloperera tummen/handleden. Varför skall man behöva gå omkring med en massa smärta och vänta när dom kan fixa det på en gång. Artors går ju knappast över av sig själv och det som är utslitet kommer alltid att vara det. Nä det blir ett snack med handkirurgen den 30 september.

Jag känner mig äcklad och ful och tjock och allt möjligt. Magen bara väller fram som en fet jävla fotboll. :( Kanske dags att börja med kaloriräknandet igen? Det går ju inte att gå ner i vikt annars. Och HUR skall jag få arslet ur denna stol? Det är så tråkigt att motionera. Bara jag kunde gå till simhallen för att träna. Ser ut som om jag skulle vara höggravid. Hata, hata!

Efter maten gick vi på en promenad men det verkade som om det inte skulle bli någon för minstingen ville cykla men hon kan inte och jag vägrar att släpa en cykel och kameran. Men när hon fick välja väg gick det bättre och vi var ner till viken en liten sväng.

På väg på promenad


Ledsen minsting


Viken


Hittade en skalbagge på väg hem

Jag är så missnöjd med denna design och vill ha något unik men jag är så värdelös på att göra egna. Inte bara att rita upp en bild eller en header utan att koda också så att det blir snyggt och hemtrevligt. Alltså jag har inte emot designen i sig för den är fin men jag vill ha något eget och det är det jag är missnöjd med.

Hur lär man sig att göra så där fint?

Vaknade av att jag frös, så mycket att jag var tvungen att sätta på mig pyjamas. Det är alltid så här varje höst. Värmepumpen hänger inte med och när utetemperaturen är mellan 4-10 grader händer ingenting och det blir kallt här hemma. Och det typiska är att mannen är på jobb, som vanligt när man behöver honom och fixa saker. Genast alltså.

Men iaf så tänkte jag på några saker såsom Risperidonet och undrar om den gör så att jag blir låg eftersom den skall förhindra att jag blir hypoman och mina tvångshandlingar. Alltså att den är för bra och på så sätt gör så att jag alltid känner mig nere. Vad tror ni om det?

Sen funderade jag på om jag borde ringa tandläkaren för dottern ligger och gnisslar tänderna på nätterna. Det måste störa sömnen otroligt mycket.

Tja detta inlägg borde ha kommit imorse men nu blev det som det blev. Mannen blev tydligen hemskickad igår natt med orden om att hans läkarintyg blivit gammalt. Dom som jobbar till sjöss vet vad det innebär. Det innebär att varje år måste alla sjömän ha ett läkarintyg på att dom är friska för att få jobba till sjöss. Annars blir det som det blev för min man. Han blev hemskickad och snacka om att jag blev skrämd då det börjar låta i dörren mitt i natten. Tyvärr låg en av döttrarna i hans säng så vi kunde inte ligga och gosa utan hon hamnade mellan oss.

Sen följde jag med honom till stan för att sällskapa och handla lite mat hem till oss andra. Mycket trevligt var det och jag saknar honom redan för tiden vi fick var alldeles för kort.

Läkaren ringde och han skulle skriva ut ett sjukintyg för perioden 13 juni till 30 augusti så den finns att hämta imorgon. Egentligen idag men då hade jag redan varit i stan en vända under dagen. Så det blir en stan-resa imorgon med men denna gång så är det viktigt om jag skall få några pengar.

Kan inte fatta hur det kan strula till det så mkt. Jag fick äntligen mitt sjukintyg som jag borde ha fått i juni men som jag gjorde fel och begärde ett B-intyg eftersom det stod det i lappen lappen från FPA. Ett intyg som inte min chef skickade in. Men åter till sjukintyget. Jag borde ha fått från den 13 juni i år men hem kommer nu ett frn den 30 augusti. Hallå liksom. Vart tog resten av tiden vägen? Hur i helvete skall jag kunna få pengar från juni om det inte finns ett intyg. Vi går i konkurs snart om vi inte får in pengar till sista september. Väntar nu på att läkaren skall ringa så han kan fixa till detta så att vi får pengar för annars vet jag inte vad vi skall göra.

Jag har knappt suttit ner idag. Vid datorn då. Imorse satt jag en liten stund och sen gick jag och la mig en stund för att sova. Blev väckt lagom till lunchen av mannen. Och som vanligt brukar han spela efter maten och storyn är intressant så jag satt med i soffan för att se på fram tills jag skulle hämta tjejen på dagis.

Men istället för att fara hem och vila så började hon blöda näsblod så det var bara att åka till akuten. Hon har liksom jag blödarsjukan von Willebrandt. Spenderade tiden där i nästan 2 timmar. Hård stol fick jag sitta på och sen när vi äntligen skulle fara hem så hamnar jag i en superlång kö pga vägbygge. Kunde inte köra enda hem för jag var ju tvungen att hämta äldsta tjejen i skolan. Hem och laga mat.

Efter maten vid halv 7 tiden fick jag sitta ner vid datorn igen och kroppen var helt slut. Orkade inte ens fixa disken. Imorgon hinner jag nog inte med det heller för jag måste åter still sjukhuset med tjejen som blödde näsblod för att ta bort tussen hon har i näsan. Kommer säkert att få vänta hur länge som helst och jag måste handla på vägen hem. Stressa med maten och förhoppningsvis hinner jag diska bort det jag har framme innan psykolog, mentalvårdare och socialarbetare kommer på återbesök hemma hos mig.

Suck säger jag. Förlåt för detta råddiga inlägg.

Det märks att jag slutat med Concertan. Jag har inte tid att sitta ner och inte göra nånting så som att se på tv. Men jag skall ta mig igenom tredje programmet av Fångarna på Fortet som kommer om ca en timme. Men hela kroppen bara skriker TRÅÅÅÅÅÅKIGT.

Det är bra mycket roligare att sitta på internet för då rör jag ju på armarna och blicken. Hahaha! Fast det är astråkigt att sitta här för på dom sidorna jag sitter på händer det inte så mycket.

Det är inte ofta som jag tar mig egentid utanför hemmet. Men varannan söndag åker jag till kyrkan och är borta lite på en timme. Skönt att få lyssna på berättelserna och nuet. Lyssna på Guds ord och vad Jesus gjorde. Och när allt är slut så åker jag hem till resten av familjen och får maten serverad. :D Kan det bli bättre?

Tja jag är väl det egentligen min inte i en förening och ikväll blev jag invald som det till Hem och Skola-föreningen. Det är inte så mycket som behöver göras och möterna är inte så många heller. Hålla koll på räkningar och kassaboken och kvitton.

Jaja vi får se vad det blir av det. :D

Jag känner mig på lite bättre humör redan men jag vet också att det tar några veckor innan medicinen ger full verkan. Vad jag vet så har jag inte känt av någon biverkan ännu men dosen är på 37,5 mg och nästa dos som jag skall ta är 75 mg så det kanske kommer där. Fast och andra sidan så har jag inte lika mycket aptit som förut och det är ju en biverkan.

Imorgon skall jag ringa soc och fråga om lite bistånd iaf till mat och medicin. Usch det kommer att vara skitsvårt men jag skall försöka att klara av det. Göra mannen stolt även om man kryper på knäna efter hjälp.

God natt mina läsare. :D

Mannen och jag pratade om min kamera och jag behöver inte sälja den om jag inte vill och såklart vill jag ju inte det heller. La ut en annons igår och var helt förstörd (inte bara av den anledningen mer kan ni läsa om här). En person hann och ringa men skulle återkomma till helgen eller idag. Jag messade honom och sa att jag ångrade mig och hoppades att det inte var allt till en stort besvär. Det var lugnt svarade han.

Så jag och flickorna åkte till skolgården och jag fick fota med min kamera igen. Jippi. :D

Efter samtalet kände jag mig skakis. Vet inte varför men det är något med henne som gör mig "illa till mods". Skakig gick jag vidare till apoteket för att hämta ut den nya medicinen. Efexor heter den och man skall inte gå upp i vikt av den så jag hoppas på det bästa. Sen skulle vi försöka att byta ut Risperidalen till en som jag inte heller blir så där hungrig och äter mera vilket jag redan gör.

Idag är det då jag skall till psykiatrikern och jag undrar vad som kommer att hända. Dom senaste gångerna har det mest varit så har det bara pratats om medicin och fått nya och sen har det varit över. Långt innan tiden varit slut. Alla har ju tid 45 minuter men jag har bara varit där i 10-15 minuter varje gång.

Snart skall jag lämna ungarna på dagis och sen skall jag ställa mig i duschen och bara stå där en stund innan jag far till stan.

Jag fick hem ett besked att perioden april-juni blivit godkänt av FPA (Folkpensionsanstalten) och om jag skulle vara mera sjukskriven så skeulle jag (citerar) " Om Er arbetsoförmåga forsätter efter 16.6.2010 och Ni vill ansöka om fortsatt utbetalning av dagpenningen ber vi Er att lämna in ett läkarutlåtande B, utfärdat av Er läkare.". Jag ringde då till min läkare som skulle fixa detta och skicka den till min chef. Men han var på semester så det blev lite sent men nu två månader efter förra utbetalningen så har vi hört något och jag ringde upp och dom hade inte fått in något Sjukintyg och nu helt plötsligt gills inte b-intyget. Jag sjönk genom stolen. Jag har varit borta från arbetet i två månader olovligt eller hur jag skall säga det och under hela denna tid har vi inte fått pengar så vi har fått låna från lånekontot och där ligger vi ganska rejält back.

Efter samtalet med FPA så satt jag bara och grät. La upp min kamera på annons och även mejlade till bilförsäljaren så att dom kunde ta tillbaka min bil för vi har inte råd att använda två bilar. Har dessutom svår att hitta något arbete eftersom jag inte har någon bra utbildning. Har inga tillräckliga behörigheter heller så dom måste jag först plugga upp och det kommer att ta evigheter innan jag har utbildat mig klart så det känns fel att börja en utbildning när man passerat 30-års sträcket. Blir ju inte klar förrän jag är 37 år och då är det inte många år till innan man blir pensionär.