Jag hör bara sämre och sämre. Det är när folk pratar med mig och framför allt barnen och i telefon. Hör att personen pratar men hör inte orden. Vet inte vad det är för fel på mig. Barnen blir ju sura och ledsna när jag inte hör vad dom säger. Värsta kombinationen är barn i telefonen eller när dom viskar. Har försökt flera gånger att säga till dom att prata högre men dom tänker inte på det när dom pratar med mig. :(

Jag är inte döv på det sättet för jag hör ju ljud och sånt, inte låga ljud. Borde jag ta upp det med en läkare?

Jag har varit utan kamera i en vecka ungefär och det är med blandad känsla. Jag både saknar och inte saknar att ha en kamera. Jag har inte haft något att fota och om det blivit något så hade det säkert bara blivit på barnen eller något larvigt. Men jag saknar ändå en kamera så jag kan lägga in bilder i mina inlägg för det ser lite trist ut utan bilder i en blogg tycker jag.

Jag har här hemma en Sony DSC-WX1 (svart) men jag har inte vågat öppna den för jag har läst om den på prisjakt och många säger att den är dålig med blixt och när objektivet (heter det så på en kompaktkamera?) är ute helt. Det blir svarta skuggor då på bilderna. Jag som älskar att fote med blixt. Blir en bra bilder (för det mesta iaf) och som sagt så gillar jag den effekten som blir, speciellt om det är lite motljus på.

Istället för den kameran jag har hemma så vet jag inte vad jag skall välja. Sony DSC-WX5 som är storasyster ser ju precis likadan ut och kanske blir det samma sak där med blixten. Så jag vet inte ens om jag skall köpa den istället. Vad återstår det då att köpa? Ettan och femman har en exmor-r sensor som tar bra bilder i dåliga ljusförhållanden och skall ta lika bra bilder som en dslr. Så något annat än en sån lockar ju inte direkt då. Bakbelyst sensor heter den hos Canon men dom har inte så många modeller med just den sensorn. Inte vad jag har hittat iaf.

Så jag vet absolut inte vilken kamera jag skall använda. Jag tar egentligen inte så mycket bilder och det bilder jag tar lägger jag upp på bloggen och det är mycket sällan som jag skriver ut bilder eller framkallar så det behöver inte vara en värstingkamera med andra ord. Dottern fick min Sony DSC-W350 (rosa) så jag kan inte sälja den och köpa en dyrare kamera. Så en Canon Ixus 130 (rosa) skulle säkert passa mig bra fast jag redan hade en liknande kamera just.

Glöden och energin börjar komma tillbaka till mig. Skönt för det är jobbigt att vara nedstämt dygnet runt och bara gå och skälla på barnen och mannen. Så nu börjar jag fundera på min framtid och det jag har i tankarna just nu är någon form av utbildning. Men jag vet inte riktigt vad jag vill och jag behöver säkert kompletera några kurser först innan jag hoppar på en utbildning.

Någon som jag skulel vilja bli är arkitekt men utbildningen är på fem år och jag behövs säkert vara i skolan varje dag. Dessutom finns inte den utbildningen här på Åland så jag måste ta mig till Sverige eller Finland och jag har ingen större lust att vara utan mina barn så länge även om jag skulle kunna komma hem på helgerna. Vad skulle vi dessutom göra när mannen är på sjön? Vem skall ta hand om barnen? Kanske barnen fick flytta efter mig men då blir ju pappan utan barnen och det vill inte han heller.

En dröm som liten är att få skriva böcker men jag är usel på att skriva och hitta på handlingar och liknanden så det hoppar vi över. Dessutom när jag gick i gymnasiet så sökte jag lågstadieutbildningar. Men hur skall jag våga jobba som det när jag har jobbigt med folk? Det är inte lika jobbigt med barn men allt ansvar och komma ihåg allat såsom läxor och papper till föräldrarna och liknande. Mitt minne är usel för tillfället. Vet inte om det går att arbeta upp igen.

Vad återstår det då att utbilda sig till. Att bli syslöjdslärare har jag också funderat på men jag tror det är svårt att få jobb som det. Finns oftast en per skola så den som jobbar där jobbar nog ett helt liv. Nu kommer jag inte på något mera. Hjälp mig komma på några fler och roliga utbildningar!

Jag har fått en rad olika kommentarer igår och för det mesta känner jag inte till dom men det är så kul att jag får några kommentarer. Det betyder att dom varit inne på min blogg. :D Hur spännande är inte det. Själklart kommenterar jag dom i deras bloggar. (Utom en  :(  Kände att min blogg inte passade in där. Jag är inte direkt modemedveten så det var därför jag inte svarade.)

Sen vet jag inte om dom läser det jag skriver men det är en annan femma. Glad för alla kommentarer jag får. :D

Inte för att det är FPA:s sida som krånglar utan det är huvudkontoret som inte skickat vidare mina intyg till FPA. Det var flera veckor sen som jag lämnade in dom och vi behöver verkligen dessa pengar för vi har levt på luft dom senaste tre månaderna. Men som tur är skall FPA skynda på om och när papprerna kommer in. Hoppas dom lovar det nu.

För ca en timme sen bestämde jag mig för att jag skulle till Dagkliniken och deras Hantverk imorgon. Var peppad och var fast besluten att åka dit. Men nu när jag legat med minstingen i sängen tills hon somnade så börjar jag ångra mitt beslut. Låter som en dålig idé. :(

Hur skall jag kunna komma över detta med min sociala fobi? Hur läskigt som helst.

Jag sitter ganska så ofta vid datorn och läser mest. Men jag har bestämt mig för att jag skall skriva någon kommentar eller liknande nu ikväll. Bara för att göra något annorlunda för en gångs skull. Vad tycker ni om den idén?

Vi är tre personer här hemma på varsin dator. Men minstingen hoppar mellan två datorer så jag måste byta plats stup i kvarten. Lite smått irriterande är det.

Tack Malin för denna braiga idé. Väntar med spänning på att min skall komma. Ca tio dagar till innan jag får hem den, dock till mina svärföräldrar.

Är ni som jag som har allt i mobilen och om någon ringer och bokar tid med dig så kommer du inte åt kalendern i den. Så vad gör du. Jo du skriver på en massa lappar eller försöker komma ihåg det till efter samtalet. Funkar inte alla gånger för mig för jag blir oftast osäker på vilken tid dom sa. Så nu har jag beställt denna kalender och precis så som jag vill ha den. Vad som skall finnas i den och hur den skall vara upplagd. :D Väldigt najs.

Länk till hemsidan. Bild lånad från deras hemsida.

Hela dagen har jag varit utan internet men nu funkar den igen. Har haft så tråkigt och glömt vilka sidor jag skulle kolla på efter att jag varit till Dagkliniken. Men det var något om någon adhd-klubb på Åland.

Sen måste jag kolla upp skördefesten som är nu i helgen.

Var uppe tidigt i morse för att duscha innan jag åkte till sjukhuset. Kom dit lite tidigt så jag fick sitta i dagrummet och vänta. Läste i en samlingsbok från Kalle Anka medan jag väntade. Vid 9-tiden så fick jag en egen säng... ute i korridoren. Hellre en säng att ligga i än att sitta i en hård fåtölj där det dessutom drog kallt.

Sköterskorna kom och gav mig sjukhuskläder och jag fick ett käckt armband som talade om att det var jag. Tiden för operationen skulle bli 1220. Suck massor med timmar innan jag fick äta. Hade inte ätit något sen igår kväll. La mig i sängen för att läsa vidare i boken. Messade med mannen och han ringde mig två gånger. Läkaren på företagshälsovården ringde också. Min lapp som jag frågade efter kunde jag komma när som helst och hämta.

Strax efter 11 kommer sköterskorna åter och berättade att det var dags för operation och jag fick en Panadol. Knallade dit och dom släpade med sig sängen vilket jag ite förstod för jag kunde gå dit och tillbaka. Förberedelserna tog nog längre tid än själva ingreppet. Hehe. När jag skulle resa mig upp så hade jag så ****** ont i ryggen så jag måste ha hjälp upp.

Tillbaka på avdelningen fick jag äta lunch. Misstänkte att det var leverbiff. Inget jag brukar äta men det gick ner för jag var hungrig. Läste klart boken efter maten och sen gick jag för att säga att jag ville hem. Messade svärfar för det var han som skulle hämta mig. I bilen hem så blev jag trött. Hemma åt jag mera mat och sen fika på det. Tog mig en tupplur i soffan och nu sitter jag här.

Jag for iväg till skolan nån minut före 13 idag. Messade medan jag väntade på dottern att jag kommer direkt hem. Men ungarna ville ändå hämta dom från dagis så jag gjorde det. Hemma väntar min älskling på att jag skall komma hem för han hade gjort i ordning till rakningen. Jag hade lovat att raka honom innan han for iväg på jobb. Strax innan vi är hemma vid brevlådorna så ser jag honom backa ut från gården.

Min älskling. :love:

För några timmar sen åkte jag till Jomala för att sälja min Eos. Kvinnan frågade om prutmån så hon fick dra av 20€ och ändå har jag sålt den till ett bra pris.

Nu är det bara en sak. Bestämma mig för vilken kamera jag skall köpa istället. Trodde jag hade bestämt mig för den bruna men jag börjar få beslutsångest. ;)

Jag sitter hela dagarna och har tråkigt. Inget är roligt och det roliga med internet är inte så roligt längre. Ja nu blev det lite svamligt. Det händer inte så mycket här utan det kan gå flera timmar mellan varje foruminlägg så tiden bara går och det är inte speciellt roligt.

Jag borde skaffa mig en hobby som jag kan fördriva tiden på. Men jag vet inte vad jag vill göra. Det skall vara enkelt och inte behöva städa en massa efteråt eller plocka fram tusen saker för att en börja utföra det jag vill göra.

Lämna barnen kan jag inte heller gör för då blir det bråk och skrik och sen är dom väl halvt ihjälslagna när jag kommer hem. Och det är tråkigt och kallt att fara ut på en promenad. Nu är det höst så termometerna kryper allt längre ner.

Fick med mig gubben på min lilla promenad i onsdags. Trevligt :D Ännu finns det blommor i backen trots att det är september.

Jag är inne på ångestsjukdomar ifokus och har fått lära mig en hel del om ångest och dess symptom. Tanken med denna är att jag fick tabletter mot ångest, ångest som jag inte jag visste att jag hade. ;)

Idag är det 9 år sedan som attackerna mot World Trade Center och Pentagon hände. Kommer så ihåg denna dag. Först satt jag hemma och lyssnade lite halvt på tv. Jaja tänkte jag och tänkte inste så mycket på det utan trodde det var något reklam eller liknande.

Bestämde mig för att åka till affären och i bilen lyssnade jag på radion och samma sak där, ett extra inslag som berättade att ännu ett flygplan kraschat in i det andra tornet. Då minnsann spetsades mina öron. Ringde genst min man och mamma. Mannen fattade vad jag menade medan mamma bara viftade bort det (för hon satt på jobbet och kunde inte lyssna på radio eller se på tv).

Skyndade mig hem för att slå på tv:n och fick se allt med egna ögon. Ringer flera gånger till min mamma och till slut säger hon. Du ser nog bara på en film men hon fattade till slut att det var på rikitigt. Jag och mannen satt som klistrade framför tv:n i flera timmar.

Det var hemsk att se på allt detta orsakade.
Vad är era minnnen av det hela?

När skall jag få uppleva mina hypomana perioder igen. Det blir glesare och glesare mellan dessa perioder och har långa svackor emellan. Känner mig inte "normal" speciellt många gånger. Jo enda gången var med Optipar och risperidal men nu äter jag inte den första medicinen och har mixtrat nu mellan olika i några månader.

Enklast vore om jag återgick till Optipar men jag blev ju en asexuell typ och hade svårt att gå ner i vikt. :( Menhur många gånger har jag inte försökt att banta och avbrutit pga att jag inte har tålamod till att fullfölja programet.

Jag vill va den där glada tjejen när jag träffade min man för 10 år sedan. Ge mig livet tillbaka.

Jag håller på och säljer min EOS och förhoppningsvis så får jag den såld snart. Jag försökte sälja den förut men var inte mogen för det så jag ångrade det innan jag hann sälja den. Jag har nämligen haft svårt med att välja vilken kamera jag vi ha men nu har jag beställt en Sony DSC-WX5, en brun sådan. Japp ni läste rätt en BRUN kamera. Lite annorlunda och det gillar jag och den föll mig i smaken tydligen. Minstingen ville också ha den bruna. :D

Så vad tycker ni om denna kamera?