Jag var till tatueraren idag för att visa upp mitt ben. Han såg verkligen tveksam ut om det var okej att tatuera. Precis som du sa Mezza. Men han sa inget om flera år utan att såren måste läka helt innan han ville våga sig på. Jag har två som gjorde så sent som i februari.

Han mätte upp på ett ungeför hur stort område det skulle täcka. Jag nämnde nåt i svart och han sa att det var så 90-tal. Han nämnde fjärilar och sånt och det är vad jag vill ha ju. Tre styckna med barnens namn bredvid en varsin fjäril. Jag vill ha en rosa, en lila och en turkos. Minst 100€ kommer det att kosta kanske 150€ beroende på hur mycket färg jag väljer och om det skall vara något mera än bara fjärilarna. SKulle vilja ha något slingrandes så att det bara inte täcker insidan. Jaja vi får se sen i maj om såren har läkt för annars så kunde ärren spricka.

Jag kommer att åka iväg till mina svärföräldrar nu i påsk och dom kommer säkert att laga en massa mat och som är fyllda av fett. Matlagningsgrädde och smör. Såser och liknande saker. Jag vill ju inte visa att jag inte vill äta sån mat så det kommer att bli svårt och det kommer att ge mig ångest för att jag måste äta deras mat. Funderar på att köpa med mig grönsaker som jag lägger upp på min tallrik. Så som det alltid blir, massor med sallad och lite mat men dom kommer säkert att undra varför jag inte äter så mycket av deras mat. Jag vill ju inte såra dom men jag vill inte gå upp i vikt.

Dessutom har dom ingen våg så jag kommer inte kunna väga mig varje dag som jag gör här hemma. Kommer att vara fyra dagar i ovisshet. Har ingen träningscykel heller där borta. Promenader kommer jag ut på men det är inge kul att gå i detta slask med mina Croc-sandaler. Ja jag har börjar med mina sommarskor för jag är trött på mina fula och stora skor som släpar i marken. Ser inte klok ut med byxorna instoppade i stövlarna. Därav Croc-sandalerna. Brukar byta till dom tidigt och ha dom in i det längsta på hösten.

Jag har äntligen kommit på rätt spår efter förra helgen då allt brakade loss med en massa fet mat och ingen som helst aning om vad maten jag åt innehöll. Föll ner i godisträsket samtidigt men som sagt är jag nu på rätt håll igen.

Just nu är jag lite hungrig och småsugen på något gott men jag vågar inte ta något. Tänk om vågen visar uppåt igen eller om jag tappar fattningen och börjar vräka i mig mat, godis och annat igen. Jag går ju ner i vikt och det är ju det som gäller. Att bli smal innan sommaren så att man vågar visa sig utomhus.

Vill skicka iväg ett sms till den där kvinnan på Dagkliniken men det är ju stängt så det går ju inte det heller. Hon som jag var till skall jag fortsätta gå till och hon har såna personer som har problem med maten så hon ville fortsätta att följa upp mig. Sen kunde jag få komma till någon annan som skulle hjälpa mig med mina konstiga tvångbeteende som just nu är att jag inte rör någon annans hand. Skitjobbigt på jobbet och måste sprita händerna ständigt. Rädd för att dom skall smitta mig med någon sjukdom. Än så länge är det bara att ta/röra vid någons hand. Jag blir äcklad av det men med min familj går det bra för dom är min familj så att säga.

Min minsta tjej skall äntligen få börja på dagis. I nästa vecka skall inskolningen börja och jag kan börja andas ut. Jag som har väntat så länge på detta och nu kan jag vara fri om dagarna (varannan vecka alltså) och kanske kan ta mig in till stan för att träna. Det är ganska tråkigt att cykla flera gånger per dag här hemma. Behöver ha något mer som gör att jag tappar mer i vikt. Jag behöver inte heller laga mat till henne om dagarna och jag kan bara koncentrera mig på min egen mat.

Men första veckan kommer jag nog att bara vara här hemma och inte göra nånting. :P

Minstingen kommer att stormtrivas på dagis och hon har länge velat börja då mellersta tjejen går på dagiset.

Jag har ju några små ärr efter att jag skurit mig på benet. Ärren är ju inte så stora men när det är 7-8 st så syns dom mera. Dom är ju röda än så länge och det tar väl tid innan dom ljusnar men jag vill inte vänta så länge. Nu i sommar blir det långbyxor om jag inte får tatuera mig snart. Men det är det där med pengar som strular. Skulle behöva ca 200€ för tatueringen.

Jag har en tanke på hur den skall se ut men tatueraren får slipa sina geniknölar. Jag vill att allt skall vara svart och i någon tribe-format. Som slingrar upp och lite åt sidorna så att fram- och baksidan får en liten bit tatuering för annars så ser det kontigt ut med bara insidan.

Har varit i kontakt med en tatuerare som en kompis rekommenderade. Jag messade honom i helgen och han ville att jag skulle visa upp benet eller skicka en bild men jag tror att bilden inte blir så vidare bra så jag skall nog fara dit så att jag får ett humm om priser och hans tankar kring konstverket.

Det här var sista gången som jag åkte iväg själv med tre barn. Äldsta dottern skulle ju vara med i Småstjärnorna och så klart ville jag som mamma titta på när hon uppträdde. Men hela dagen har varit en enda lång pina. Jag har varit på extremt dåligt humör och bara gapat på dom.

I gympasalen så var det ju tänkt att vi skulle sitta stilla men inte fan satt minstingen stilla för fem öre. Sprang runt, under stolarna, på stolarna och en större delen av tiden hade jag henne i famnen och verkligen höll fast henne. Eftersom jag redan var så irriterad så byggdes det på mera inombords. Efter dotterns uppträdande så gick jag ut med minstingen i korridoren. Hon gick 4 gånger på toalett. Irriterande för hon kan ju inte vara pissnödig efter några minuter.

Hon sprang runt hela tiden och lyssnade inte ett skit på vad jag hade att säga. Arrrrrgh! Hon fick en hårryckning vid bilen för hon sprang runt på gatan. Orkar inte med den där ungen. Hon går mig på nerverna hela satans tiden. Kan ingen annan ta henne så jag slipper att se henne. Ingen annan i hennes ålder sprang runt och det fanns till och med yngre barn som satt stilla men inte hon.

Jag tänker ALDRIG nånsin åka nånstans där det krävs att man skall vara stilla och tysta. Dom andra barnen blir tyvärr lidande men det skiter jag i för jag orkar inte henne och jag är bara så satans förbannad hela tiden.

Jag har nog vetat om att äldsta tjejen skall ha Småstjärnorna i skolan men jag har aldrig vetat när förrän igår. Det kommer som en överraskning och jag sitter här och ångesten börjar komma. Dessutom skall det tydligen kosta pengar i inträde. Det fick jag veta för några timmar sen. Hur jävla kul är det? Inte ett jävla dugg kul om jag får säga min mening. Ingen som helst information om detta. Tänk om jag kom dit och får veta först i dörren att det kostade pengar. Snacka om att jag skulle dö då. För det är ytterst sällan som jag har lösa pengar på mig.

Nu fick jag reda på det så pass sent att jag inte skulle hunnit till banken eller bankomaten som dessutom ligger inne i stan 33km bort. Slöseri med bensin för en sån sak. Gubben tyckte att jag skulle ringa och fråga grannarna. Jag vägrar att fråga någon annan så är det bara. Det slutade med att jag hade sönder två spargrisar för att få ut lite mynt.

Jag sitter nu här och kroppen och hjärna skriker bara Nej, gå inte dit för det finns ingen jag känner och det kommer att vara skitmycket folk och dessutom skall man tydligen sitta vid bord så man måste verkligen vara social. I och med det så är jag nästan tvungen att köpa fika till barnen eftersom dom andra kring bordet säkert kommer att fika.

Fan vilket dilemma. Kanske en Atarax innan jag åker dit. Vill inte men jag kan inte göra barnen besvikna för dom har ju sett fram emot att få se äldsta tjejen uppträda.

Skit också.

Vågen visar neråt även om det inte är mycket. Jag väger mig ju flera gånger per dag när jag kommer åt att göra det. Oftast vi toabesök. Men det är bara en tidpunkt på dagen som jag skriver upp och utgår ifrån och det är morgontiden då jag är som mest avklädd. Alltså bara trosorna. Så att vågen visar rättvist med andra ord.

Vågen stannade på 86 kg mot gårdagens 86,3 kg. När jag började att väga mig så startade jag på 88,8kg.

Idag fick jag ett planerat besök av soctanten och den nya som skall hjälpa mig i vardagen och få en bättre struktur så att fixar saker här hemma och inte bara sitter vid datan hela dagarna. Blir inget städandes eller något underhåller med barnen. Ja jag vet att det är sjukt dåligt men jag får inte arslet att lyfta från stolen.

Större delen av mitt liv gå åt all mat. Eller mat som jag inte vill eller bör äta. Jag väger och räknar kalorier för fullt. Har skaffat mig en bok att skriva upp allt jag äter plus Matdagboken.se. Mat hit och mat dit. Målet är ju att gå ner i vikt och helst igår men det går ju inte så fort men man kan ju alltid önska det. Iaf så hoppas jag på att jag är smal tills alla kläderna skall tas av efter denna långa vinter.

Igår hade jag en matförbrukning på 1441 kcal och då var den lilla biten pizza jag åt till lunch på hela 700 kcal. Inge mer pzza för min del. Skall se om jag kommer ner ännu mera för sallad har jag hemma och det i massor i och med att vi har en hamster som gärna äte grönt.

Numera drickar jag mitt te helt utan socker och mjölk. Varmt är det med jag får bara låta den stå en stund. Dessutom dricker jag vatten till lunch och middag istället för mjölk.

Har planer på att cykla varannan dag och varannan dag med sit-ups och liknande.

Den trevliga dagen jag hade igår verkar vara som bortblåst. Jag hatar min kropp mer än nånsin och valkarna har blivit riktigt stora. Det går banne mig inte att gå ner i vikt hur lite jag än äter men samtidigt så vräker jag i mig godis igen så det är väl som orsakar att jag står stilla.

Skäms för att jag måste visa mig tjock inför barnen som inte är så sena med att kommentera att mamma är tjock. Va fan skall jag göra för att bli smal som jag vari när jag var ung? Räkna kalorier ännu mera och kanske cykla varje dag.

Jag har börjat skriva upp all mat jag äter på Matdagboken.se och jag satte som mål just nu 1700 kcal men jag skall försöka att komma ner till 1000 kcal. Men det sprack idag. Jag har ätit 2024 kcal idag och jag mår så dåligt över att jag vräkt i mig en massa mat. Vill göra mig av med det men jag vet inte hur. Cyklat har jag redan gjort och det gjorde jag innan jag åt middag.

Dessutom har jag svårt att inte låta bli maten för gubben blir så besviken och ledsen om jag inte äter det han lagat. Han öser ju på så mycket, ungefär som han själv äter. Vad skall jag göra? Vill inte leva i denna kropp längre.

SIdor som jag besöker just nu handla uteslutande om mat. Viktminskning och Matdagboken.se.

Fick lite pengar i födelsedagspresent i efterskott. Bestämde mig för att köpa lite smink. Köpte ett rosa- och ett glitter nagellack samt små dekorationer som man fäster på naglarna. Ursäkta att bilderna inte blev så bra. Det skall vara rosa och några har dessutom glitter på.

Vi var till Uppsala igår och eftersom vi hade några presentkort som vi fick i julas så köpte vi oss en våg. Egentligen köpte jag en för min halva men det är ju till för familjen men mest mig.

Nu äntligen kan jag väga mig  och se hur jag går ner och inte går upp alltså. När jag kom hem så vägde jag 88,8 kg och efter några timmar blev det 89,3 kg. Cyklade lite och hamnade på 88,4 kg.

Idag for jag med bussen in till stan för att möta upp gubben. Klockan tre gick vi in i samtalsrummet med psykläkare, psykolog och dom två från kommunen. Å så jag och gubben förstås. Hade något med ångest eftersom jag inte riktigt visste hur det skulle sluta. Satt och skakade typ. Okontrollerat men jag försökte att slappna av. Vi pratade i nästan en timme och det var många stunder som det blev supertyst. Läskigt när ingen sa något. Vi pratade allmänt om personer med adhd och dess problematik och sånt och likaså om det bipolära. Det kändes väl inte som vi kom fram till något konkret men soctanten skulle kolla upp lite möjligheter och allra helst att få minstingen på dagis för en billigare peng. Sen skulle jag få hjälp med att komma in i bättre rutiner och sånt av någon kontakt. Men ärligt talat tycker jag inte om den personen men jag vågar inte säga det. Har haft möjligheten att få henne under hösten och vintern men jag har inte velat.

Fick höra något nytt idag och det är att min psykläkare skall sluta och det blev som en stor sten fastnade på mina axlar. Har inte kunnat haft en bättre läkare än hon. Nu kanske jag får en arg liten gubben som inte går att mejla med. Nä det var inget jag ville höra för det fanns inte i min värld att hon skulle sluta. Hon skall sluta redan till maj månad och det är snart det.

Efter samtalet pratade jag och gubben med läkaren och det var väl gubben som tog upp det där med att skära sig. han fick veta att jag skurit mig. Men det bästa av allt var när läkaren sa att det inte finns något han kunde göra. Men jag lovade att inte skära mig tills nästa samtal. Det brukar inte vara så att skär mig då gubben är hemma utan det blir när han är borta för det blir för mycket med alla ungarna coh jag vänder allt groll inombords och det måste komma ut på något sätt. Att idrotta flera gånger per vecka skulle hjälpa mot mina aggressioner. Det skall vara något som man verkligen måste kämpa med så att all frustration för upplopp eller hur jag skall förklara mig. Det jag bara inte förstår hur det skall gå till. Att ta sig till simhallen eller gymmet ensam är svårt nog med alla människor som stirrar på en. Väntar till sommaren så att jag kan gå på mina promenader igen.

Dom senaste dagarna har jag varit elak och arg och ilsken och det går tyvärr ut över barnen. Jag spricker av ilska vid minsta fel eller fel som jag tycker mig ha rätt att skrika på ungarna. Det är jobbigt för alla och jag bara längtar att klockan skall bli så mycket att dom skall få gå och sova så jag slipper dom. Det är vad jag känner nu.

Kan ju meddelas att jag gjort en massa ändringar i min medicin så jag har väl kommit tillbaka till ruta ett innan den nya medicinen hjälper, OM den hjälper vill säga.

Jag har haft det bra i nästan två veckor nu och det tog slut i morse. Jag försov mig en kvart tjugo minuter och ungarna sitter i vardagsrummet. Hade det varit jag som var uppe med barnen så hade dom inte fått äta där men nu var det farmor som var uppe och hon låter dom alltid sitta där oh äta. Bara för att dom frågade, typ. Sen dess har jag haft en ångest. Ångest för att jag är så fet, ful och äcklig. Hatar min kropp och jag skulle bara vilja ta en kniv och skära bort allt fet som syns på mig. Jag fick nämligen syn på min spegelbild och det har bränts fast i näthinnan. Jag brukar att undvika att se mig själv i spegeln utom då jag klämmer finnar och porer i ansiktet.

Jag hittade mig en ny kniv på jobbet i helgen och överlycklig för det men samtidigt så oroar jag mig för hur jag skall kunna bortförklara mina byxor i sommar för jag har inte så långa strumpor så att det täcker alla märkerna. Funderar på och köpa mig ett par leggings.

Hur skall jag kunna stå emot mitt småätande och sockersug? Det är det jag går upp i vikt av plus att jag inte är ett stort fan av att motionera mig. Jag måste hitta på en hobby som involverar mina händer och tugga tuggummi och som jag kan göra hela dagarna. Jättesvårt och det kommer aldrig att funka så jag sitter vid datan och ruttnar bort. Vad gör det för då slipper ju gubben se min fula och äckliga kropp. Ännu mindre röra vid mig. hatar när han skall röra mig för jag vill inte bli påmind om min feta kropp.

och jag skall jobba men det är så livet går. Eller hur? Men jag fick iaf frukost på sängen av flickorna. :D

Igår tog jag inte min medicin eftersom jag får såna läskiga biverkningar att jag inte vill ha dom längre. Kanske skall göra ett försök då jag inte skall jobba dagen efter. Idag är det inte lika mycket men det känns ändå lite konstigt i huvudet. Även om jag mejlade till min psykläkare igår så kommer jag ändå att ringa till henne på hennes telefontid. Om jag inte fått något mejl av henne innan dess.

Funderar på att inte ta någon medicin för just nu känns det lite dumt och knasigt med tanke på hur det kan sluta.
Och nu blev det ett lika råddigt inlägg som det förra men jag skyller på medicinen.