Idag for jag med bussen in till stan för att möta upp gubben. Klockan tre gick vi in i samtalsrummet med psykläkare, psykolog och dom två från kommunen. Å så jag och gubben förstås. Hade något med ångest eftersom jag inte riktigt visste hur det skulle sluta. Satt och skakade typ. Okontrollerat men jag försökte att slappna av. Vi pratade i nästan en timme och det var många stunder som det blev supertyst. Läskigt när ingen sa något. Vi pratade allmänt om personer med adhd och dess problematik och sånt och likaså om det bipolära. Det kändes väl inte som vi kom fram till något konkret men soctanten skulle kolla upp lite möjligheter och allra helst att få minstingen på dagis för en billigare peng. Sen skulle jag få hjälp med att komma in i bättre rutiner och sånt av någon kontakt. Men ärligt talat tycker jag inte om den personen men jag vågar inte säga det. Har haft möjligheten att få henne under hösten och vintern men jag har inte velat.

Fick höra något nytt idag och det är att min psykläkare skall sluta och det blev som en stor sten fastnade på mina axlar. Har inte kunnat haft en bättre läkare än hon. Nu kanske jag får en arg liten gubben som inte går att mejla med. Nä det var inget jag ville höra för det fanns inte i min värld att hon skulle sluta. Hon skall sluta redan till maj månad och det är snart det.

Efter samtalet pratade jag och gubben med läkaren och det var väl gubben som tog upp det där med att skära sig. han fick veta att jag skurit mig. Men det bästa av allt var när läkaren sa att det inte finns något han kunde göra. Men jag lovade att inte skära mig tills nästa samtal. Det brukar inte vara så att skär mig då gubben är hemma utan det blir när han är borta för det blir för mycket med alla ungarna coh jag vänder allt groll inombords och det måste komma ut på något sätt. Att idrotta flera gånger per vecka skulle hjälpa mot mina aggressioner. Det skall vara något som man verkligen måste kämpa med så att all frustration för upplopp eller hur jag skall förklara mig. Det jag bara inte förstår hur det skall gå till. Att ta sig till simhallen eller gymmet ensam är svårt nog med alla människor som stirrar på en. Väntar till sommaren så att jag kan gå på mina promenader igen.