En läsare efterfrågade receptet till dessa smörbollar som faktiskt inte tar så lång tid att göra.

150gr smör (ej margarin)
½ dl socker
2 äggulor
3 dl vetemjöl
3-4 msk vaniljsocker

Blanda smöret och sockret och sen i med äggulorna. Efter det vetemjölet och vaniljsockret. Knåda allt till en slät deg.
Forma små bollar och lägg på en bakplåtsklädd plåt, ca 30 st. Grädda i mitten tills kakorna fått en fin gyllenbrun färg. Ca 7 minuter.

Så tugga-sugen nu ikväll så jag gjorde mig några smörbollar kl 21 på kvällen. Hehe men gott blev det iaf.

Jag har megatråkigt här hemma och tiden bara sniglar sig fram känns det som. Det är ju flera timmar innan jag får gå och sova. Går jag för tidigt i sängs så kommer jag garanterat att vakna tidigt imorgon bitti och om jag ligger kvar tills den tiden jag tänkt gå upp så kommer min rygg att paja i vanlig ordning.

Dessutom är jag sjukt sugen på chips. Funderar på att ta bilen till macken och handla en påse men jag skulle behöva spara pengarna till något att längre fram i månaden. Allt när man har som minst pengar så är man som mest sugen.

Men jag vill inte banta för risken är stor att jag faller tillbaka i mina tankar jag hade i vintras. Hur skall man kunna gå ner i vikt utan att banta? Det är ju svårt för börjar jag väga och mäta maten så blir det lätt till en (o)vana och tankarna kommer tillbaka. Tänker på det men inte i samma utrsträckning som tidigare.

Det var jobbigt med all den ångesten och tankarna som höll att förgöra mig. Även om jag inte höll på länge och jag förstår hur ni andra med anorexia tänker och känner er. Men på nåt sätt så lyckades jag bryta den "ganska" snabbt (vad nu ganska snabbt räknar som). Men den korta tid jag höll på som värst var asjobbig och det tog all min tid till maten och vägandet. Ångesten på kvällarna ör jag var hungrig men vågade inte äta för jag var rädd att vågen skulle visa plus morgonen efter.

Sen var det inte så kul när barnen gjorde likadant som mig. Vägde maten och ställde sig på vågen. Det var nog det som sporrade mig till att sluta med det jag höll på mig men exakt vad som gjorde att jag lyckades bryta detta vet jag inte än idag. Det kan ju har och göra med att jag vågade berätta det för min psykläkare och fick lätta på mitt hjärta och helt plötsligt så var det ingen hemlighet längre.

Jag har denna vecka inför mattider. Alltså jag skall äta på vissa bestämda tider vilket är svårt för jag är i skåpen hela tiden och är påväg att ta fram något att äta. Det är ju jobbigt som tusan att bryta ett mönster men det skall gå. :D Sen skall jag försöka att inte äta så onyttigt heller. Jag skall tex inte äta en massa vitt bröd och liknande till mellis OCH frukost. Försöker att äta en knäckemacka med ägg till mellis så får jag i mig proteiner och annat braigt.

09:00 Frukost
11:30 Lunch
14:00 Mellis
17:30 Middag
20:00 Kvällsmål

Det låter väl bra? Jag äter ju inte direkt dom tiderna utan jag börjar laga till maten eller mellisen så det tar ett par minuter innan jag börjar äta. Eventuellt så måste jag skjuta på kvällsmålet för barnen skall gå och sova vid den tiden, eller om jag låter dom äta dom med.

Mannen jämförde mitt småätandet med rökning. :P Att jag måste ha något i munne hela tiden och inte för att jag är hungrig. Det kan nog vara sant men rökning? Nä jag röker inte ens så det var ett slag under bältet men jag förstår vad han menar.

Jag har jättesvårt att gå ner i vikt just pga allt småätandet och sockret som jag vräker i mig. Jag måste sluta men det kommer att vara tufft och svårt. Mycket abstinens. Men denna vecka som mannen är på jobb skall jag inte äta en enda godisbit. Som belöning skall mannen köpa mig en bodylotion på båten. :D

Sen skall jag även hålla mig till schemat som jag och min dietist gjorde innan semestern. Skall bara leta fram den och sätta upp den på kylskåpet.

Imorgon skall jag åter ta till drastiga metoder och inte äta speciellt mycket. Läste på någon sajt om en sak som gav hundra kalorier. Visst tänkte jag och köpte en Kesella med vaniljsmak eftersom jag inte riktigt visste hur dom smakade för jag har aldrig smakat Kesella. Trodde inte det skulle vara sån stor skillnad i kalorier på vanlig och vanilj. Receptet stod det 1,5 dl. Burken är 250 gr men jag delade upp den i två delar så blir det ju mindre än 1,5 dl i varje.

Bären har inte så många kalorier så där var det inga problem. Men nu har jag upptäckt att hela Kesella-burken innehåller 425 kcal. Satan vad arg jag blev på mig själv för att inte läsa vad det stod fast jag brukar göra det. Jag har knappt gått ner i vikt och dom senaste två dagarna har jag gått upp 9 hg. Inte undra på att jag inte går ner i vikt. Äter som en jävla idiot och Kesellamåltiden är ju rena helvetet. men imorgon skall jag återgå till min diet jag hade innan och räkna varje dag. Har redan kommit upp i 1200 kcal och då är den bara klockan på eftermiddagen.

Fan vad jag hatar mig själv. Skall inte äta något mer än lite sallad. Det är lättare nu när gubben är på jobb och barnen på dagis och skola. Dessutom kommer det att vara färre barn hemma i helgen än normalt. Jag hinner nog gå ner ett par kilo innan mannen kommer hem nästa tisdag. Dessutom vet han om att jag haft anorexia-varning på mig innan jag föll ner i det bottenlösa hålet med socker och skitmat.

Jag har ätit mycket mera än jag borde göra och inte heller rört på mig speciellt mycket. Imorgon skall jag sluta äta igen och förhoppningsvis skall jag gå ner det jag ätit upp. Fatta att jag vräkt i mig chips och bullar. Får jag smak för det en gång så är jag fast till allt är slut.

Så imorgon blir det grönsaker för hela slanten och jag skall inte gå upp i vikt mera. Hata.

Ja så heter receptboken som jag lånat från biblioteket. Jag fick vänta några veckor på den eftersom dom hamnade och köpa in den. Men nu är den här iaf och min första maträtt blir potatisplättar med purjolök och fetaost. Enligt receptet är det 91 kcal per portion. Det skall räcka till 4 personer.

Undrar hur det kommer att smaka. Har aldrig ätit fetaost eller sötpotatis.

Jag lägger in en bild senare.

Igår gick jag ner hela 6hg efter en tids 1hg nergång dagligen. Min nu när ungarna är hemma så har jag ätit kladdkaka och lite glass. Varför skall det vara så svårt att låta bli godsakerna på helgerna för? Dessutom åt jag en väldig fettig köttfärssås. Tvi säger jag. Blir äcklad av sånt men måste hålla minen inför barnen.

Så imorgon kommer jag att gå upp igen. Vill inte det. Skit också. Ingen har jag att prata med. :(

När jag kom hem så passade jag på att väga mig eftersom jag inte haft någon våg (våg fanns men hur exakt är den liksom) att tillgå så vägde jag 86,5 kg och om man tar bort ett kilo för mina kläder så blev det 85,5 kg. Jag har alltså gott upp hela 2 kg under min vistelse i Sverige och svärföräldrarna. Det började bra men ju längre tiden gick desto mer började jag vräka i mig. I går kväll vräkte jag i mig en hel påse med micropopcorn på ett litet nafs.

Nu när jag kommit hem så kunde jag återgå till mitt icke ätande och nu ikväll vägde jag mig igen med samma klädesplagg och vågen stannade på 86 kg. En minskning på ett halvt kilo. Aldrig nånsing har vågen visat på en minskning kvällstid. :D Kanske det går snabbt att gå ner det jag gått upp.

Sitter just nu och äter min middag som består av filmjölk och osötade flingor samt te med mjölk i.

Jag har en ångest över min mat just nu. Eller rättare sagt så är jag hungrig men vågar inte äta för jag är sjukt rädd att gå upp i vikt nu när jag har gått ner. För äter jag något så är risken väldigt stor att jag går upp när jag skall väga mig imorgon eller om några dagar. Vill kunna äta normalt men om jag gör det så kommer jag att gå upp eftersom jag inte äter så mycket just nu. Det skrämmer mig otroligt mycket.

Jag vill kunna gå ner i vikt på ett normalt sätt och inte ha ha dessa tankar. Det är jättesvårt och jag vet inte vem jag skulle kunna prata med om detta nu ikväll. Klockan är snart 22 här på Åland och alla dom vanliga ställerna är stängda. Skall jag ringa till Grelsby där dom har den slutna avdelningen? Det står nämligen dom som akuta psykiska besvär.

Hjälp jag vill inte ha det så här. Ångest över kvällen samt helgen då jag skall spendera min tid hos någon som står för all mat.

Jag skall ju åka över till Sverige imorgon och kommer då inte kunna laga min egen mat. Maten som bjuds är oftast lite fetare och all kött ligger i såsen så jag har ingen möjlighet att välja bort såsen eller ta bara lite grann. Däremot kommer jag att ta med mig min egen sallad så att jag åtminstone får i mig färre kalorier än att mätta magen med en massa fett och sånt.

Men det jag är rädd för är att jag skall tappa fattningen och börja äta som det blev sist. Jag åt godis och fika och massor med mat. Gick upp säkert 1,5 kg på en helg men det vill jag ju inte. Jag vill bli smal och det är fort.

Dessutom kommer jag inte kunna väga mig varje dag som jag kan här hemma så jag kommer inte kunna reglera något förrän jag är hemma. Och jag vill ju inte såra svärföräldrarna då dom är uppväxta med att fett är en lyxvara så nu när dom har pengar så blir det fettare mat. Dessutom fikar dom varje dag och det gör inte vi. Vi fikar bara när det kommer gäster och det är ju inte ofta.

Usch hur kommer detta att sluta. Pratade med psykologen men hon försökte att släta över det med olika knep om att kroppen behöver det och att man kan ta lite utav det som bjuds.

Jag kommer att åka iväg till mina svärföräldrar nu i påsk och dom kommer säkert att laga en massa mat och som är fyllda av fett. Matlagningsgrädde och smör. Såser och liknande saker. Jag vill ju inte visa att jag inte vill äta sån mat så det kommer att bli svårt och det kommer att ge mig ångest för att jag måste äta deras mat. Funderar på att köpa med mig grönsaker som jag lägger upp på min tallrik. Så som det alltid blir, massor med sallad och lite mat men dom kommer säkert att undra varför jag inte äter så mycket av deras mat. Jag vill ju inte såra dom men jag vill inte gå upp i vikt.

Dessutom har dom ingen våg så jag kommer inte kunna väga mig varje dag som jag gör här hemma. Kommer att vara fyra dagar i ovisshet. Har ingen träningscykel heller där borta. Promenader kommer jag ut på men det är inge kul att gå i detta slask med mina Croc-sandaler. Ja jag har börjar med mina sommarskor för jag är trött på mina fula och stora skor som släpar i marken. Ser inte klok ut med byxorna instoppade i stövlarna. Därav Croc-sandalerna. Brukar byta till dom tidigt och ha dom in i det längsta på hösten.

Jag har äntligen kommit på rätt spår efter förra helgen då allt brakade loss med en massa fet mat och ingen som helst aning om vad maten jag åt innehöll. Föll ner i godisträsket samtidigt men som sagt är jag nu på rätt håll igen.

Just nu är jag lite hungrig och småsugen på något gott men jag vågar inte ta något. Tänk om vågen visar uppåt igen eller om jag tappar fattningen och börjar vräka i mig mat, godis och annat igen. Jag går ju ner i vikt och det är ju det som gäller. Att bli smal innan sommaren så att man vågar visa sig utomhus.

Vill skicka iväg ett sms till den där kvinnan på Dagkliniken men det är ju stängt så det går ju inte det heller. Hon som jag var till skall jag fortsätta gå till och hon har såna personer som har problem med maten så hon ville fortsätta att följa upp mig. Sen kunde jag få komma till någon annan som skulle hjälpa mig med mina konstiga tvångbeteende som just nu är att jag inte rör någon annans hand. Skitjobbigt på jobbet och måste sprita händerna ständigt. Rädd för att dom skall smitta mig med någon sjukdom. Än så länge är det bara att ta/röra vid någons hand. Jag blir äcklad av det men med min familj går det bra för dom är min familj så att säga.

Igår hade jag en matförbrukning på 1441 kcal och då var den lilla biten pizza jag åt till lunch på hela 700 kcal. Inge mer pzza för min del. Skall se om jag kommer ner ännu mera för sallad har jag hemma och det i massor i och med att vi har en hamster som gärna äte grönt.

Numera drickar jag mitt te helt utan socker och mjölk. Varmt är det med jag får bara låta den stå en stund. Dessutom dricker jag vatten till lunch och middag istället för mjölk.

Har planer på att cykla varannan dag och varannan dag med sit-ups och liknande.

Den trevliga dagen jag hade igår verkar vara som bortblåst. Jag hatar min kropp mer än nånsin och valkarna har blivit riktigt stora. Det går banne mig inte att gå ner i vikt hur lite jag än äter men samtidigt så vräker jag i mig godis igen så det är väl som orsakar att jag står stilla.

Skäms för att jag måste visa mig tjock inför barnen som inte är så sena med att kommentera att mamma är tjock. Va fan skall jag göra för att bli smal som jag vari när jag var ung? Räkna kalorier ännu mera och kanske cykla varje dag.