Jag har en del sjukdomar och diagnoser och i detta inlägg kommer jag berätta lite mer om dom.

Blödarsjuka: Egentligen är det ingen blödarsjuka men von Willebrandt som jag har går under den sjukdomen. Det är en sjukdom som gör att jag blöder lätt och mycket. Som när jag var yngre så blödde jag väldigt mycket näsblod. Framförallt i tonåren. Jag kunde hålla på och blöda i 2 timmar innan jag fick stopp på det. På senare år (sen tonåren) fick jag medicin som skulle underlätta blödningen så att det slutade fortare. Men jag missbrukade detta och tog allt för många vilken gjorde att jag blev helt slut. Missade många dagar i skolan pga blödningarna i näsan. Till slut fick jag blodkärlen brända och har knappt blödit någon mer sen dess.

Min första mens slutade med att jag blödde mer eller mindre i en månad varpå jag fick p-piller för att kontrollera blödningarna. Fick även hemska menssmärtor så jag knappt kunde gå. Blev hemma andra dagen från skola och även första året när jag jobbade. Sjukt jobbigt. Blödde rikligt i 5-6 dagar och lite mindre i 1-2 dagar så en mens på 7 dagar var vanligt. Läckte en hel del och fick ha långa nattbindor även på dagtid (med vingar) och byta ofta för att inte det skulle läcka ut på trosor och kläder.

ADHD: Denna diagnos fick jag som vuxen år 2010. Det som gjorde att jag till slut fick denna diagnos var det min mamma sa till psykologen. Att jag inte kunde slutföra några saker. Vilket jag inte kan nu heller. ;P Jag har inte varit som dpom andra tjejerna på dagis och skolan. Lekte vilda med pojkarna var det jag lekte med. Och oftast var dom två år yngre än mig. Jag var alltså inte lika mogen som dom andra i samma ålder.

Det funkade väldigt bra i skolan eftersom undervisningen var lite lättare då det var mycket utländska barn där jag bodde. (Rinkeby) Det upplevde jag iaf. Värre blev det i högstadiet. Mer kan ni läsa "Om mig". Jag var rastlös och var den som satt och ritade i skrivhäfterna och kalendern och drömde mig bort. Jag var inte lika klipsk som dom andra och på så sätt kände jag mig utanför. Jag förstod inte lika mycket och det var bara pinsamt att fråga vad det betydde.

Som vuxen blev det svårare även om forskningen säger att det minskar när man blir stor. Jag hade svårt med ekonomin när jag flyttade hemifrån. Det viktigaste var att jag betalade hyran och elen men sen kunde jag mitt i månaden gå och köpa mig en mobiltelefon för alla pengar jag hade bara för att jag ville ha en ny. Sen fick jag tigga mat och pengar från mamma. Tog med mig matrester från jobbet (jobbade på dagis då). Tålamod var det väldigt lite utav och när jag fick barn blev det en chock. Jag hade ju varit själv förut och nu var jag tvungen att ta hand om en annan som inte gjorde som jag ville. Och med tre barn kan ni ju förstå hur lite tålamod jag kan ha.

Bipolär: Jag fick denna sjukdom på papper samtidigt som adhd:n men har nog haft den bra många år innan dess. Det var min psykläkare som märkte av detta i det vi pratade om och sen när jag blev hypoman av ett antidepressivt medel. Jag har fått den lite mildare diagnoser, typ 2, vilket gör att jag inte hamnas i psykoser vilket jag kan tycka är skönt men nog så jobbigt. I början var jag mera hypoman än vad jag är nu. Är för det mesta nedstämd och det är mitt "stabila" läge. Det är nog mest jobbigast för barnen och mannen för jag blir väldigt irriterad och arg när jag är deprimerad. Mannen älskar när jag är hypoman för då får han "något" som jag inte brukar göra i normala fall. Tyvärr kommer dom mer sällan och jag äter ju mediciner så att jag varken skall dippa eller hissas. Haha vilka uttryck. Men med dessa mediciner så blir jag väldigt avtrubbad också. Så jag har försökt att sluta med medicinerna men det går inte för jag hamnar nästan direkt i depression.

Artros: I tumbasen har jag fått artros och det är i båda tummarna. Det gör ont när jag använder tummarna och det gör att jag inte kan arbeta med mitt yrke. Jag jobbar i en matbutik i kassan så det slits väldigt mycket på händerna. Just nu finns det ingenting att göra åt det utan det måste slitas ut helt innan dom gör en steloperation. Hur lång tid det är vet jag inte. Frågade aldrig. När jag har som värst ont får jag använda mig av stödskena och kortisoninjektioner direkt i leden. Gör sjukt ont och någon dag efter men sen så ger den nästan 100% skydd i några veckor. Tyvärr vill inte läkaren ge mig sjukpension så vi får se hur det går med detta. Har bara sjukdagpenning till den sista december och sen kan jag söka rehabiliteringspeng till april då jag blev sjukskriven för detta första gången.

Något reumatiskt: Jag har sen några år tillbaka ont i mina leder (utöver mina tummar) och jag har gått till olika läkare med mina besvär. Har till och med krävs injektioner då det var som värst. Läkarna på Hälsocentralen har kommit fram till att jag har inflammationer i slemsäckarna som finns i lederna. Sen har jag haft ryggproblem sen jag var 15 år då jag skadade mig i ett simträningspass. Så lederna jag har ont i är höfterna, axlarna, fingrar och ibland fotleder, knäna och armbågar samt ryggen. Dessutom har jag upptäckt att jag får ont i bröstbenet. Kommer nästan varje kväll i en lång period och det gör ont. Dock så har jag upptäckte att om jag tar två Panadol så släpper det värsta och lite till. Sen måste jag fortsätta att ta i några dagar för att det skall försvinna.

Just nu är jag under utredning av en reumatolog och väntar på ett koloskopi. Hon tror att mina tarmproblem kan ha och göra med det reumatiska jag har. Just nu är jag i ett bra skov och har inte haft ont på flera månader (sen i somras). Men märker att det börjar vända till det sämre. Det är vädret som gör det. Kylan framförallt som gör det värre. I slutet av november får jag vet vad det kan vara för fel på mig om det inte krävs mera undersökningar innan dess men hon hade sina aningar.

Min första "modebild". :P Jag är inte direkt någon modemedveten brud eller en som tar kort på sig i tid och otid. Men jag gör nu detta idag. Tröjan är köpt från Ellos och halsduken fick jag när jag köpte tvättmedel för något år sedan. ;)

Svärmor kom med barnen idag och stannar kvar en natt. Det är inte första gången hon gör så. Det är ju snällt att hjälpa mig för oftast hjälper hon mig med städning och handlar mat åt oss. Men jag har sedan flera veckor sen tillbaka har jag ju bestämt mig för att gå på sån många aktiviteter med Dagkliniken för jag behöver komma ut och det är liksom rätt läge nu. Men denna måndag som kommer blir den tredje på raken som jag inte kan komma dit. Vågar inte säga något heller. Kan ju inte "lämna" henne ensam när jag åker till stan och har roligt. Hur kul är det att komma om jag bara försvinner i några timmar och lämnar henne ensam i huset. Vad är jag för en värd som gör så?

Men förhoppningsvis så kommer jag med på bowlingen och simningen denna vecka.

Efter att ha bara myst med minstingen i flera dagar måste jag göra något åt hemmet imorgon. Fixa upp tvätten och tvätta lite mera kläder. Städa och dammsuga måste jag också göra. Lillingen får hjälpa till om hon vill men städa sitt rum får hon göra själv medan jag tar resten av huset.

Checklista till mig själv:

1. Ta upp tvätten
2. Sätta på en till maskin tvätt
3. Städa vardagsrum
4. Städa hallen
5. Städa badrummet
6. Fixa mat
7. Fixa disken efter maten
8. Mysa med tjejen
9. Hämta dom andra tjejerna på kvällen
10. Natta dom alla i lagom tid

Vad har ni för planer imorgon?

Jag har inte haft ångest eller panikångest på väldigt länge. Någon enstaka gång bara. Jag känner att jag vill ut lite mera och det går bra att träffa andra även om jag är den där blyga tjejen (kvinnan). Jag ser en framtid och jag funderar på att utbilda mig också. Min mentalvårdare blev överlycklig när jag berättade detta.

Ja jag känner mig lite säkrare och vill ta tag i mitt liv. Jag har gått med i pelaren och funderar på att vara med i aktiviterterna som Dagkliniken ordnar. Jag vill det här. Men som vanlig så är det någon som sätter käppar för hjulen men jag måste bara göra det för min skull och det är bra.

Framtiden skall vara lättare än den har varit och det är ju det jag kämpar för. Tycker ni inte det med?

Var till min kontakt idag. Minstingen fick följa med eftersom det är höstlov på dagis idag och igår. JU var supersnäll och i 45-50 minuter så lekte hon med leksakerna hon fick låna. jag och min kontakt pratade lite om allt möjligt och jag nämnde en sak till henne och berättade att jag tänkte starta en blogg till bara för att få skriva av mig. har inte ens vågat berätta detta för min man för han kommer att ta det på fel sätt. Hon sa då att jag kunde mejla henne om det skulle vara så igen. Det känns betryggande faktiskt. För vissa saker vill man inte ta med sina nära och kära. Nu startade jag inte denna blogg men jag tänker på detta som hände och mina tankar kring detta.

Efteråt gick vi till affären och handlade. Sen till kotipizza för att äta en lunchpizza. Dottern ville till biblioteket också innan vi åkte hem till oss.

Idag blir det inte så mycket. Jag skall till Dagkliniken och JU får följa med. tror inte det blir så mycket så det går nog bra. Måste även ringa och säga att J inte skall på kalas på söndag för dom kommer hem senare.

Hade  tänkt att vi skulle till stan och leka i lekparken men det regnar ute så det blir nog inget med det heller. Så istället stannar vi hemma och gosar med varandra.

Vad skall ni göra idag?

Jag har problem med mina tarmar som ibland kan bli väldigt hård och ibland väldigt löst och akut. Dock inte maginfluensa. Nu är jag hård i magen och det känns hopplöst att gå och skita för det kommer inget eller väldigt lite. har gått nu i flera dagar och varit skitnödig.

Är det någon som har tips som gör att man kan få skitat utan att ta laxerande medel?

Strax efter 19 så fick vi strömavbrott. Dottern ville att vi skulle gå till sängen och mysa men hon hade säkert något annat i tankarna för hon somnade inom två minuter efter att vi la oss i sängen. :D Hon var så underbar där hon låg i min famn och snusade. Med kläder och allt på så rullade jag över henne till pappas sida för jag var tvungen att gå på toa. Vi låg där i säkert 20 minuter.

tyvärr så var det ingen bra tidpunkt att bli strömavbrott på tycker jag. Vaken och mitt i mörkret. Minstingen var nog lite rädd hon med så det var nog därför som vi skulle krypa upp i sängen och ligga tätt inpå varandra.

Lämnade av ungarna i hamnen idag för dom skulle med farmor hem till Sverige. Stod med långsidan mot havet och hela bilen gungade. En parkbänk bredvid låg redan omkullvällt när vi kom. Svärmor berättade att hon hyrt en hytt som dom skulle vara i på vägen hem (dit). Hoppas det gick bra för dom har inte hört av sig ännu. Borde nog ringa dom istället.

Messade och frågade om JU kunde få litew godis till helgen. Så vi åt lite granna när vi kom hem och resten sparar vi till lördag.

M och J åker till Sverige idag så jag och JU stannar hemma och tar det lugnt. Ligga och mysa i sängen eller soffan. Gå och lägga oss sent och hon får ligga i pappas säng flera nätter i rad.

Imorgon får hon följa med till Dagkliniken då jag skall på samtal igen. Och efter det åker vi och handlar. Lovat godis till henne.

Jag är så där lagom trött idag. Försökte att sova lite på dagen men det var ju lönlöst då två av barnen sprang in till mig hela tiden och frågade det ena och det andra. M lyssnade inte på mig utan tjatade vidare på samma saker och till slut blev jag förbannad på henne. Hon får skämmas för sin kompis som var på besök.

Nu har jag lagt ungarna och väntar på att dom skall somna så jag också får gå och sova. Har svårt att komma till ro om någon är vaken bredvid mig eller annars. Förutom på dagen då ;)

Imorgon får jag sovmorgon för det är höstlov på både dagis och skola. Skönt. :D

Vi var ju till Jula och köpte lite saker och jag fick sätesskydd. Så här blev det. :D




Sorry för den vridna bilden

Sedan vi var och badade i morse så har kroppen varit seg och slut. Ville bara hem men vi hade ju massor att göra innan vi kunde åka hem. Hem till svärmisarna i Hallstavik då. :P Var så trött och slut att jag var tvungen att gå och sova en stund så jag piggnade till. Men jag känner mig fortfarande slut och vill gärna gå och sova eller ligga i sängen i alla fall.

Jag borde göra som min man och börja motionera. Dels för att få bättre kondis, bättre livskvalité och förhoppningsvis smalare. Men då måste jag sluta med mitt godisätande och det är inte lätt.

Lägger upp bilderna som jag lovade i förra inlägget.

Tidigt på morgonen åkte vi till Uppsala ca 60 km från Hallstavik. Vi åkte först till badhuset eftersom det var målet idag med hela resan. Knappt en timme var vi där för mannen hade bara betalat till 11. Efter det for vi till Jula för att handla något till svärmisarnas dator och vi hittade något roligt som sätesskydd till min bil. Svart och rosa är färgerna. Och en rattmuff i samma färg. :D Big smile.

Till Gränby för att äta och handla mat. Sen for vi till Godislunden utanför Uppsala och handlade en massa godisar. För 85 kr handlade vi för. :P

Bilder kommer senare när mannen min har uppdaterat min dator så att PC-card funkar på min numera Ubuntubaserade operativsystem.

Imorgon skall hela familjen till Fyrishov och bada. Det var länge sen jag var inne i ett badhus så det kommer att bli en liten utmaning det. Att behöva visa sig naken eller väldigt lite kläder på sig för främmande människor. Mannen tänkte åka med dom två äldsta ensam först men jag tycker att alla skall få åka och ha roligt. Det är ju inte kul för JU att bli lämnad kvar hos farmor medan dom andra två skall få ha roligt och gå och bada. Att lämna mannen själv med alla tre flickorna vill jag inte heller göra så därför följer jag med till Uppsala och Fyrishov.

Sitter och funderar på att ta kort men har ingen vattentät eller vattenhus till kameran så det blir nog inte så mycket kort. Efteråt kommer vi stanna vid Gränby Centrum som vi alltid gör och äter på Burger King och sen handlar vi med oss mat eftersom det är så dyrt på Åland.

Jag går omkring och fryser hela dagarna. Det är mellan 18 och 20 grader inomhus. Mannen påstår att det är för att jag inte rör på mig. Kan nog vara så för min blodcirkulation är väldigt låg. Mot det cyklade jag lätt i ca 20 minuter. Ville inte bli svettig för jag hade redan duschat och var inte så sugen på att duscha igen. Det blir ju kallt när man kommer ur duschen. :P

Fryser ni om dagarna (nätterna med)?

I min familj består det av fem personer. Jag och mannen samt våra tre flickor.
Mannen är född och uppvuxen i Sverige, Hallstavik av finska föräldrar. Han är finsk medborgare och på dagis och dom första 4 åren i skolan var det bara finsk undervisning. Många finska personer flyttade till Hallstavik under 70-talet då Pappersbruket Holmen sökte folk utomlands.

Hela kroppen är seg idag och egentligen skulle jag på simning med Dagkliniken. Har ingen ork eller lust att fara. SMS:ade till min kontakt och berättade att jag inte tänker fara dit. Sitter hellre här idag. Vi måste visserligen handla men jag hoppas att det går bra att handla på Hugos som är lite närmare än stan. Mannen hade väl hoppats på att vi skulle äta i stan (han vill ha pizza).

Såg något som jag vill ta kort på. Solen strålar genom molnen. For hem för att hämta kameran efter att jag lämnat av barnen på respektive ställen. Upptäcker att kameran sitter kvar i dator och nu är batteriet helt dött fast jag laddade den igår. Så typiskt. Så det blir ingen bild på det.

Jag har spelat in en film som jag tänkte visa upp här och blev medlem på Videofy.me Blev godkänd på mindre än en dag. Min fil var för stor så det gick inte att ladda upp filmen. Max 100MB står det och min var 125MB. Efter lite frågor på iFokus så laddade jag hem Windows Movie Maker (skitprogram). Klippte ut den sista delen som jag ville ha så det blev ett 20 sekunders klipp istället.

Nu skulle jag passa på att ladda upp den men nu är servern nere på Videofy så jag kan inte ladda upp den iaf. Att lägga den på youtube känns inte rätt även om jag har andra filmer där men det var ett bra tag sedan.