Var till min mentalvårdare på Dagkliniken idag och vi satt och pratade om lite allt möjligt men sen kom vi in på att min psykolog vill avsluta vårat arbete eftersom det vi hade tänkt att jobba med kom i skymundan och att min andra kontakt började med detta arbete. Det känns väldigt jobbig eftersom dom enda kontakter jag har förutom min man är just kontaketerna inom mentalvården. Jag höll på att tjura men lyckades hålla mig för att gråta men jag hade en stor klumt i halsen och jag hoppas att det inte hördes när jag pratade, dom få orden iaf.

Sen pratade vi om min mammaroll som jag inte tycker att jag har just nu. Eller känslan bakom att jag tycker att jag är en dålig mamma och lite annat så gråten i halsen ville ju inte försvinna heller. Vi pratade även om min blivande kontaktperson som jag kommer att ha här i hemmet och vad jag anser om det. Jag känner ju att det känns onödigt att lägga resuserna på mig och att jag inte kommer att orka ta kontakt med den personen och så vidare. Men det är mitt dåliga mående som talar till mig så det kanske blir bättre av det sen när jag mår bättre.

Ungarna får ju höra en hel del gap och skrik och skällandet från mig och det kommer dom att lida för och även mig som får dåligt samvete för att jag mår dåligt och att det går ut över dom. :'(