Var till min psykolog för sista gången och det känns inge bra alls men som hon sa varför göra samma sak med två personer och hon på Dagkliniken har bättre möjligheter att fara ut på stan och öva än psykologen. Som dom senaste dagarna har gråten infunnits sig vilket är jobbigt för jag är en sån som inte brukar gråta. Det var svårt att hålla sin fasad uppe i samtalsrummet och jag hoppas att hon inte märkte något men dom är nog skickliga att upptäcka sånt. :(

Men jag är fortfarande på en nedstämd period och allt är bara skit och elände och hoppas att ingen vill vara med mig. Att min stödperson inte vill börja för vad skall jag med en sån till. :( Nä ni hör ju hur det låter om mig. Orkar inte skriva mera om detta för jag har svårt att få fram det jag vill ändå och det blir lätt missförstånd. Men men.