Jag och mannen pratade om depressioner när vi satt och åt vår lunch på Hesis. Vet inte riktigt hur vi kom in på det men jag tog ändå upp att jag har det svårare. Nja nu kanske det låter knäpp men det är så jag känner. För mina kommer och går oftare mer än andra "normala" människor. En annan kanske är deprimerad i flera månader medan mina kan vara i någon vecka för att sedan stiga till normalläge och för att kanske höjas eller sänkas igen och sen till normalläge och så håller det på. Familjen vet ju inte heller när, var och hur jag mår. Jag kan bli väldigt djupt deprimerad för att sedan vara nedstämd. Det är mer sällan som jag är hypoman nu för tiden.