Inga rutiner
Har barnen ensam varannan vecka och när mannen är borta så blir det inga rutiner alls här hemma. Det enda som funkar är att gå upp på morgorna och fixa frukost till barnen innan skolan och dagiset. Men barnen sitter lite överallt i huset. När dom är borta så blir det inte så mycket gjort här hemma. Har ingen ork till det.
Nu är det helg och det är ingen ordning alls. Det är stökigt och jag har ingen ork att städa eller "skälla" på barnen att städa efter sig. Så det ligger nu leksaker och filtar och kuddar på vardagsrumsgolvet. Maten har varit si och sådär med. Vi har ätit när vi varit hungriga och barnen har tagit både mackor och äpplen mellan måltiderna. En sitter bredvid mig och äter med den andra sitter i datarummet och spelar. Den tredje är hos farmor i helgen.
Orkar inte med vardagen och jag känner mig usel som inte är lika duktig som min man att sköta hushållet. Men kommer jag nånsin bli det? Det är han som håller igång här hemma och familjen. Utan honom så faller allt. Önskar han kunde vara hemma om kvällarna om inte annat. Nån som tar tag i sakerna jag inte klarar av. Hur länge skall jag behöva må dåligt? Dumma sjukdom som gör mig deprimerad jämt och ständigt.
sv: Tror de är en liten shettlandsponny på den bilden faktiskt :) Fallabellorna brukar vara nättare och ännu mindre! ^^
Ha en trevlig kväll :)
Det är likadant här, att mannen får ta mycket av det jag inte klarar på mina sämsta dagar. Han är så snäll och gör sitt bästa för att förstå. Det är inte lätt att stå brevid. Men vi får nog acceptera att vi aldrig kommer nå upp till deras funktions duglighet. Man får nog lära sig leva med sina begränsningar & våra män får sänka kraven på hur välstädat det måste vara. Det har ju ändå eget vuxen-ansvar och kan göra egna val och ta egna beslut!
Kram
känner så väl igen mig i dina ord... jag har inget råd,inget jag kan trösta dig med...bara att jag fullkomligt förstår dig.
jag tycker att du är en mkt bra mamma,fru och vän genom nätet! jag uppskattar dig för din raka ärlighet,dina underbara bilder du tagit,att du är du och delar med dig ... för mig är du viktig..
kram
hej
tänkte på en sak...
Om du skulle skriva upp hur en vecka ser ut när mannen är hemma... och utifrån det göra nåt slags schema över hur veckan ska vara när han inte är där?
Observera att du INTE ska göra det för att hinna med en massa... nej, gör det för att försöka få nån slags rutin.
Gör ett enklare schema... med mindre än när mannen är hemma. Men ändå så att det blir några fasta punkter varje dag.
Det handlar inte alltid om att "vara lika duktig som mannen är". Jag tror det har mkt med rutiner att göra... När man kommer in i lunken... så kan man känna sig duktigare och dessutom utan den där stressen som säger att man MÅSTE göra det o det o det...
Jag försöker göra NÅT varje dag... Antingen disk eller en maskin tvätt. Det har blivit vardagen och jag gör det utan stress nu, vilket har lett till att jag försöker mig på att vänja mig vid ytterligare en sak att göra. Fixar nämligen älsklingens matlåda inför nästa dag.
Kombinationen Depression och ADHD är inte heller nån bra grej ju... Det där md att orka ta itu med saker... få tummen ur röven typ...
Små små steg Ylva... Det blir så lätt ännu mera fel annars och man känner sig bara ännu mer misslyckad.
Varma Kramar!!!
hej
tänkte på en sak...
Om du skulle skriva upp hur en vecka ser ut när mannen är hemma... och utifrån det göra nåt slags schema över hur veckan ska vara när han inte är där?
Observera att du INTE ska göra det för att hinna med en massa... nej, gör det för att försöka få nån slags rutin.
Gör ett enklare schema... med mindre än när mannen är hemma. Men ändå så att det blir några fasta punkter varje dag.
Det handlar inte alltid om att "vara lika duktig som mannen är". Jag tror det har mkt med rutiner att göra... När man kommer in i lunken... så kan man känna sig duktigare och dessutom utan den där stressen som säger att man MÅSTE göra det o det o det...
Jag försöker göra NÅT varje dag... Antingen disk eller en maskin tvätt. Det har blivit vardagen och jag gör det utan stress nu, vilket har lett till att jag försöker mig på att vänja mig vid ytterligare en sak att göra. Fixar nämligen älsklingens matlåda inför nästa dag.
Kombinationen Depression och ADHD är inte heller nån bra grej ju... Det där md att orka ta itu med saker... få tummen ur röven typ...
Små små steg Ylva... Det blir så lätt ännu mera fel annars och man känner sig bara ännu mer misslyckad.
Varma Kramar!!!
... det va jag som skrev det långa inlägget... glömde fylla i namn etc...
Kram
