Jag och familjen skall åka till sommarstuga i år som vanligt. Därifrån åker vi till någon annans tad och gör något roligt där och kanske sover över en natt eftersom det brukar vara en bra bit bort. I år funderar vi på att antingen åka till treriksröset och sen Rovaniemi eller till Vasa och gå på Wasalandia och sova över antingen på ett hotell eller campingen.

Jag fick förlängd sjukskrivning så jag kommer med till sommarstugen. Min nuvarande tar slut den 13:e juni och vi åker den 17:e. Pratade med läkaren i fredags och ha sa att jag skulle få förlängt.

Redan efter 2 dagar med 10mg Optipar (antidepp) så är jag på ett betydligt bättre humör än med Ketipinor. Ketipinor har jag minskat till 100mg nu och tänkte göra så i en vecka innan jag bryter helt med den medicinen.

På forum så tar jag inte åt mig saker och ting personligt utan tar det med en klackspark. Jag blir inte lika arg en längre tid utan att det förstör hela dagen som det gjort förut.

Idag efter flera dagars modsamlande så ringde jag upp chefen på mitt jobb eftersom läkaren ville att jag skulle ringa och berätta att chefen skulle ringa till läkaren. (företagsläkaren). Oj snurrigt blev det men ni kanske hängde med i svängarna?

Iaf så hade chefen redan pratat om mig med läkaren då han ändå var till honom för lite blodprovstagning. Som läkaren och jag vet så har jag ingen framtid i mitt yrke. Tyvärr finns det ingen som helst annan station jag kan vara i förutom Delikatessen men bara om jag inte behöver plocka varor. Men det skulle vara så orättvist mot dom andra. Chefen nämnde förtidspensionering men har tror att det inte skulle funka för att jag är så ung, haha. (32 år)

Skulle som sagt kunna jobba i något kontor men det krävs mekonomenutbildning till det. Tror det heter så iaf.

Imorgon skall jag tillbaka till kirurgen och höra vad dom har och säga. Kanske det blir en operation men vad för operation dom skall göra vet jag inte eftersom ingen vet vad det är som felar. Mer än så tror jag inte att dom kan göra för mig.

Så efter besöket hos kirurgen så skulle jag ringa till min chef igen och berätta vad som är under planering. Sen skall jag ringa läkaren på företagshälsovården.

Oj vad jag är dålig på att skriva i min blogg. Men har jag inget vettigt att säga eller gnälla om så skriv det inget. Här inte för att sitta och skriva vad jag håller på med stup i kvarten bara för att uppdatera bloggen så många gånger som möjligt.

Kan berätta att jag var till den där personen jag inte ville ha som behandlare igår. Vi prata om min medicin eftersom jag frågade om jag kunde få byta tillbaka till det jag hade innan då jag har blivit så arg, irriterad och sånt på den nya medicinen. Det var ett kort samtal och jag fick tillbaka både Optipar och Risperidon. Förra vecka minskade jag på Ketipinor själv. Första dagarna tog jag bort 100mg och efter några dagar till 50mg så igår var jag nera på 200mg. Sista tabletten i asken så idag sänker jag till 100mg innan jag tar bort den helt. Hon frågade MIG om jag minskat på tabletterna. Trodde hon skulle bli sur att jag minska på egen hand men när hon frågade var det som om det var det självklaraste att jag skulle ha gjort.

Så i morse tog jag en halv tablett av Optiparen och om några dagar skall jag öka till en tablett. Kommer inte ihåg styrkan men jag tror den är på 20mg.

Hoppas nu att jag inte är arg så mycket och att tvångshandlingarna och ångesten skall minska igen. Risperidon är det bästa som hänt. Medicinmässigt alltså.

Jag har haft hård mage i ganska så många år tack vare kolhydrater och godis. Läste även att alla mina mediciner jag äter kan ge förstoppning dom med. Ketipinor, Concerta, Stella och Atarax. Kanske inte den vanligaste biverkningen men den näst vanligaste.

Inge kul alls.

Jag testade igår att inte ta någon insomnings/sovmedicin. Bara för att testa om jag kunde somna själv och sova bra under natten. Det tog 45 minuter innan jag var så trött att jag kunde lämna bort mobilen. Brukar surfa med den för jag får ingen ro att bara ligga där i sängen och inte göra nånting. Sen vaknade jag minst tre gånger i natt men kunde somna om direkt. Vaknade lite tidigare än vanligt och var inte alls utvilad som med tabletterna. Det blir helt klart en Stella ikväll.

Har i några dagar haft ont i mina axlar och höfter. Det är som vanligt, slemsäcken som inflammeras och gör ont. Missade att Hälsocentralen stängde 16 igår så jag fick vänta tills idag med att åka till dom. Fick tre injektioner mer lokalbedövning och kortison. En i vardera axel och en i vänstra höften. Dessutom som klämde och tryckte läkaren över mina handleder. Han misstänkte Tumbasartros som jag skrev om tidigare. Så en remiss till röntgen som jag gick direkt efter att jag varit hos läkaren. Får svar på det om två dagar. Är det artros så kommer jag att begära operation för jag har gått länge nog med denna smärta.

Jag kan ju inte sitta här hela dagarna. Vid datorn alltså. Lagar jag inte mat eller nattar barnen så sitter jag här. Vilken jävla morsa jag är. Men jag hatar att leka med barnen och städa upp deras skit. Jag vägrar! Tycker inte om att gå ut och är rädd att någon skall se mig. Se hur fet jag är och hur ful jag är. Barnen borde skämmas för att visa upp sin mamma så det är bäst att jag stannar hemma.

Det är så förbannat tråkigt att sitta på trampcykeln och bara trampa. Ingen som helst mening i det. Får inget utav det på kort sikt. Ser inget nöje med det. Det tar bara lång tid att sitta där och bara trampa på en cykel som dessutom inte kommer någon vart.

Jag är fetast i hela världen och kan inte banta. Det gick några månader men inte tillräckligt fort. Äter allt skit jag hittar här hemma.

Vad fans kall jag hitta på att göra utan att det är tråkigt. Dumma sociala fobi säger jag bara. Vågar inte ut från detta hus och ungarna får lida för det. Jag vill bli smal, hur jävla svårt skall det vara egentligen?

När jag tog min Stella igår inser jag att jag har bara två tabletter kvar. Två kvällar med andra ord. Jag har absolut inga pengar och kan hämta ut ett nytt paket. Gubben kommer inte förrän på tisdag. Det är tre dagar efter att tabletterna tagit slut. Va fan skall jag göra nu då? Dumma mig säger jag bara. Eller skit rättare sagt.

Arg på mig själv är jag och jag vet faktiskt inte vad jag skall göra.

Jag äter Stella varje kväll för annars så kan jag inte somna på en vettig tid. Eftersom man skall ta den när man skall gå och lägga sig så kan det bli väldigt sent emellanåt. Till och med min man somnar före mig och är trött. Vilket är ovanligt för mig men så har det varit i flera månader. Kan vara uppe till ett halv två om nätterna utan att ens känna mig trött. Vaknar ändå vid halv 8 och är inte trött under dagarna.

Stella har jag egentligen fått som behovsmedicin men det är inte så nu. Jag är rädd att den nya kontakten skall dra in på min medicin sen när den tar slut. Jag behöver den för att ens få sova en natt.

LmV. skriver om detta och att många vuxna kan bli beroende av dessa bensoliknande preparat. Jag struntar i det just nu för jag vill sova för annars funkar jag inte i vardagen. Jag måste ta den varje kväll så det kanske gör mig till en missbrukare men va fan, jag skall väl få sova som en "normal" människa jag med. Som sagt hoppas jag på att hon fortsätter att skriva ut denna medicin till mig när receptet tar slut. Har ett uttag kvar. Psykiatrikern gav mig mera Atarax som jag skulle ta vid 21-tiden för att förbättra insomnadet istället för att ta två tabletter av Stella (zolipdem). Har bara testat en gång och det var ju inte lika kul att somna in med en trötthet/lugn i kroppen och att vara trötter redan 22-2230.

Har sedan i morse (blivit bättre nu) haft ångest över fredagen som skall komma. Jag och stödmamman messade i morse om att ingen utan flickorna ville lämna bort sin plats nu i helgen. Hon messade om ett förslag som jag faktiskt tänkte på men inte sa något. Att jag skulle följa med i helgen så kan alla barnen få vara där.

Tänk om dom ogillar mig, tänk om jag gör bort mig och se "dålig" ut i deras ögon. Varför skall jag få ångest för? Jag har varit där en gång och det gick ju bra, dock så sova jag inte över. Nu blir det i såna fall två nätter.

Jag mådde ju bra med mina gamla mediciner så varför tog dom bort? Jo för att minska på medicinerna och inte har så många. Det var ju meningen att jag skulle bara ha två. En för bipoläriteten och en mot adhd:n. Jag har sakta men säkert fått tillbaka min ångest, sociala fobi och tvångshandlingar. Måste vänta 12 dagar till innan jag träffar psykiatrikern. Sen är det bara inte att sluta med någon medicin så det kommer ju att ta tid innan den jag har nu och den jag hoppas få fortsätta blir av. Funderar faktiskt att börja med dom iaf i smyg men det kanske inte är så bra för jag vet inte hur dessa mediciner funkar tillsammans.

Imorgon skall jag åter ta till drastiga metoder och inte äta speciellt mycket. Läste på någon sajt om en sak som gav hundra kalorier. Visst tänkte jag och köpte en Kesella med vaniljsmak eftersom jag inte riktigt visste hur dom smakade för jag har aldrig smakat Kesella. Trodde inte det skulle vara sån stor skillnad i kalorier på vanlig och vanilj. Receptet stod det 1,5 dl. Burken är 250 gr men jag delade upp den i två delar så blir det ju mindre än 1,5 dl i varje.

Bären har inte så många kalorier så där var det inga problem. Men nu har jag upptäckt att hela Kesella-burken innehåller 425 kcal. Satan vad arg jag blev på mig själv för att inte läsa vad det stod fast jag brukar göra det. Jag har knappt gått ner i vikt och dom senaste två dagarna har jag gått upp 9 hg. Inte undra på att jag inte går ner i vikt. Äter som en jävla idiot och Kesellamåltiden är ju rena helvetet. men imorgon skall jag återgå till min diet jag hade innan och räkna varje dag. Har redan kommit upp i 1200 kcal och då är den bara klockan på eftermiddagen.

Fan vad jag hatar mig själv. Skall inte äta något mer än lite sallad. Det är lättare nu när gubben är på jobb och barnen på dagis och skola. Dessutom kommer det att vara färre barn hemma i helgen än normalt. Jag hinner nog gå ner ett par kilo innan mannen kommer hem nästa tisdag. Dessutom vet han om att jag haft anorexia-varning på mig innan jag föll ner i det bottenlösa hålet med socker och skitmat.

Jag har varit sjukskriven i några veckor och inte har jag blivit bättre. Lika som förut och det är verkligen jobbigt. Man använder ju tummarna till allt och det är svårt att vara utan dom. Är sjukskriven till den 13 juni men jag och min läkare på företagshälsovården är helt överrens att jag aldrig mer kan komma tillbaka till det jobb jag har. Väntar ytterligare tid till kirurgiska och ergoterapi.

Nyss så cyklade jag här hemma och det gör så ont i mina tummar efter att ha hållt i styret. Tog en Burana och dom måste jag vara försiktiga med eftersom dom innehåller blodförtunnande medel. Jag får ju inte äta sånt pga min Blödarsjuka.

Jag har svårt med sysslor här hemma då det blir mycket med barnen och hushållssysslorna. Nu när det gör ont så spänner det i tummarna nu när jag sitter i köket vid datorn. Hoppas Buranan hjälper snart men det brukar det sällan göra för jag behöver äta den som en kur egentligen för att minska på inflammationerna.

Nytt jobb har jag sökt som Byråfunktionär och Kontorist. Båda har mycket dator och pappersarbete. Kan funka för det blir ju inte samma som kassaarbete. Men jag har inte den "rätta" utbildningen men jag hoppas att jag får en av jobben ändå. Och det lutar också även mot en sjukpension för det kommer nog aldrig bli bra i mina tummar igen, känns det som. Vid tyngre arbete, rörlse och lyft så kommer det att bli sämre igen och det håller ju inte i längden att vara sjukskriven i några veckor och sen jobba några dagar och samma visa igen.

Jag vill ta 20mg av Stella istället för maxdosen 10mg. Jag vill ha en bättre effekt och jag gillar den effekten som jag får. Somnar utan att behöva tänka på nånting. Bara kopplar bort och sen sover jag gott till nästa morgon. Självklart vaknar jag om någon vaknar och ropar på mig, så borta blir jag inte.

Men nu vill jag ta dubbel dos och känna samma sak som tidigare. Ringde till min "nya" kontakt för vem annars skulle jag ringa till. Hon tyckte att jag skulle ta en Atarax vid 21-tiden och sen en Stella senare på kvällen. Men det är inte samma sak och jag blir så jävla seg dagen efter av Ataraxen.

Ringde till min psykolog och beklagade mig men hon pratade med min kontakt och tyckte att jag borde göra det hon sa. Suck! Jag vill bara ha den där sköna effekten. Dumma människor och tycka annat.

Edit. Jag frågade om jag fick ta två tabletter eftersom jag inte riktigt vet hur det skulle bli om jag tog dubbel dos. Tänk om jag inte vaknar upp någon mer och det skulle vara hemskt om barnen såg sin mamma död i sängen en morgon. Eller om jag inte skulle höra barnen om det hänt något på natten.

Jag har bara idag på mig att skriva ett CV till ett nytt jobb som jag tänkte söka. Måste vara inne senast den 5 maj men jag har dragit ut på det hur länge som helst nu. Jag kommer inte igång och dessutom vet jag inte vad jag skall skriva då jag inte skrivit någon ansökan tidigare. Hjälp hur skall jag få igång skrivandet? Dumma adhd som gör att tråkiga saker skjuts fram i tiden. varför hjälper inte medicinen så att jag kan ta tag i sakerna för.  I tid alltså.

Fan också.. Så irriterad som ett ilsket bi. Ungarna har inte varit snälla heller utan bara bråkat, tjafsat och slagits sen dom kom hem från stödfamiljen.

Jag har ätit mycket mera än jag borde göra och inte heller rört på mig speciellt mycket. Imorgon skall jag sluta äta igen och förhoppningsvis skall jag gå ner det jag ätit upp. Fatta att jag vräkt i mig chips och bullar. Får jag smak för det en gång så är jag fast till allt är slut.

Så imorgon blir det grönsaker för hela slanten och jag skall inte gå upp i vikt mera. Hata.

Jag tänkter söka ett nytt jobb och den nya tjänsten skulle då bli heltid. Alltså 8-1615 (tror jag hon sa i telefonen) vilket betyder att jag inte är ledig på förmiddagarna och varannan vecka som det är nu. Hur skall jag då kunna gå till min psykolog och kontakten på Dagkliniken? Varför tänkte jag inte på detta för? Vet inte om jag nu skall söka den men jag måste ju söka för jag kan inte jobba kvar på mitt jobb pga mina tummar som inflammeras hela tiden pga tungt arbete.

Det jobb jag söker är till Motorfordonsbyrån som funktionär. Alltså jag kommer att sitta i kassan och ta emot tidsbeställningar, bokning av besiktningar och teoriskoleelever. Mycket pappersarbete och dator och telefonsamtal. Stressigt sa hon att det var. Tänk om jag inte pallar detta jobb? Det är ett vikariat till den 17 februari 2011.